Jag kan inte stå emot

Vid hädan lede frestare!

Varför, oh varför, köpte jag i går denna burk pepparkakor, så smart placerad i butiken, så omöjlig att motstå. Med kall lättmjölk till smälter peppisarna alltför fort och i alltför stor mängd bort i min mun. Märta frossar med och när jag säger "stopp, inte fler på en vardag" tar hon till det vanliga knepet, lägger huvudet på sned, himlar med ögonen, ler och säger "men du kan inte motstå mig, Mammi". Rikard mumsar på, klappar sin deffade träningsmage och undrar bekymrat "man hinner ju inte träna som vanligt nu, har jag gått upp något". Varpå den fortfarande långt ifrån vanliga formen bebis-mamman som är jag svarar, mellan pepparkakstuggorna: "du får ursäkta darling om jag har svårt att engagera mig i DIN form just nu".

Tur att jag har lilla Siggi-Diggi som äter på mig i alla fall och nog kan dra av mig en pepparkaka eller sju. Hon hade vid veckans vägning på BVC gått upp till 5,774 kilo. En fin vikt för en bebis som blir två månader i övermorgon. Hon är så gott bebisknubbig att jag nu kallar henne för "la bomba", bomben på italienska.

Men visst är pepparkakor gott, eller hur? Snart dags att baka egna eller snarare låta Märta kladda och mjöla och ställa till det. Hennes bakverk är mer personliga än delikata. Degen är dock inte fel heller för den delen. Även om jag inte gör som en mycket närstående person och äter upp en hel deg inom loppet av två dagar, framför dåliga deckare på tv:n. Har lovat att inte avslöja vem det är...