Välkomna till allsvenskan, Timrå

Ja, fortsätter laget att spela som mot Skellefteå i går, så finns det inget hopp att överleva en kvalserie.

Nu stannade det vid 6-0 till västerbottningarna, men det kändes som det kunde ha blivit det dubbla. Dessutom snackade Jonte Hedström och Yared Hagos till sig varsitt matchstraff i andra perioden och det finns väl inga mer onödiga utvisningar än att tjafsa med domarna.

Det var nära att det blivit en riktig fight också, då Timrås jätteback Vladimir Mihalik och Lee Goren kastade handskarna. Men domarna var snabbt emellan och för säkerhets skull höll två av domarna fast tvåmetersjätten Mihalik. Det var uppenbart att Goren inte var särskilt nöjd med domarnas snabba ingripande, men jag tycker de gjorde rätt.

Den här typen av fighter hör inte hemma i elitserien och gör det knappt i NHL längre.

Jag såg fyra NHL-matcher när jag var i Kanada nyligen, men inte en enda fight. Det är nya tider.

Men tillbaka till den här matchen.

Skellefteå är inte direkt i toppform, men mot Timrå kunde de göra i stort sett vad de ville. De vann skotten med 46-17 och Timrå visade ingenting som pekar på att de ska vara ett elitserielag även nästa år.

Tränaren Tommy Andersson har naturligtvis ett jättejobb att hålla laget motiverat i matcher som inte betyder något för tabellplaceringen. Och så har det varit länge nu.

Och när serien är avslutad väntar ett längre uppehåll innan kvalserien startar. Då är det plötlsigt blodigt allvar igen.

Jag vet inte hur Tommy Andersson ska hitta den rätta knappen att trycka på i det läget.

Klarar Timrå att hänga kvar har de gjort en smärre bragd, men i dagsläget är allsvenska Örebro ett bättre lag.

Timrå måste ju hålla minst ett allsvenskt bakom sig i kvalserien, för de lär knappast hamna högre i kvalserietabellen än det elitserielag som kommer att följa dem ner.

Dessutom är målvaktsspelet fortfarande Timrås största huvudvärk.

De har tre målvakter - men ingen som känns som en given etta.