Ingenting...

Alltså...
Det där med språk.

Ibland blir det lätt lite rörigt med orden.
Speciellt om man försöker tala ett annat språk, men inte kommer på ordet man vill säga just på det språket och drar till med den svenska motsvarigheten istället.
Eller så försöker på svenska helt och hållet och hoppas på det bästa.
DET kan bli galet.

Se framför dig situationen när du törstig som få ringlar in på Gasthaus Kleinen Schwanz i München och vill ha dig en stor kall öl men upptäcker att du helt glömt bort all den tyska du skolkade från i skolan och helt enkelt är tvungen att rabbla beställningen på svenska.

"Ein glas öl bitte" bräker du och måttar med båda händerna för att visa att det är ett glas du vill ha och att glaset ska vara till bredden fyllt med skummande gyllengul vätska i form av bärs.

Har inte servitrisen tagit någon vidare notis om dig då, lär hon göra det i det läget eftersom du just efterfrågat ett glas olja.

Haha... eller som när vi var i Norge och jobbade...
Rompa elektriker höll på för fullt med att installera elen och jag - ja jag skötte väl mitt som jag brukar.

Det började dra ihop sig till lunch men eftersom lunch på en norsk fabrik är ungefär lika gastronomiskt spännande som  att se snö smälta hade vi beslutat att skippa lunchen för att istället kompensera oss (på chefens bekostnad) med en brakmiddag på stan senare på kvällen.

Så.
Då dom norska kollegorna kom för att höra om vi var redo för lunch svarade vi:
"Vi struntar i lunchen och pular lite här istället"

Skratt och stoj och glada miner följde, vilket fick sin förklaring.
Pula på norska är nämligen... knulla.

Jaja.
Nu ska jag fylla på kaffe, sen återgå till att jobba.
Jobba flitigt.
Inte pula... utan jobba.

Adjö.
:-)

Du...

Jag saknar dig.
Just nu saknar jag dig så att det värker.

< och här tog orden slut >

Fan också.
Jag hade ju velat skriva mer.
Ville skriva om hur mycket jag tycker om dig.
Hur jag tänker på dig.
Fantasier jag har om dig, mig, oss.
Tankar om framtid tillsammans.
Kärlek.
Trohet.

Men jag hittar inga ord.
Det känns som att jag sagt så mycket
men samtidigt som jag inte sagt något alls.

Jag skulle vilja skriva så att du förstår att jag är sann.
Skriva ord som undanröjer dina tvivel om vad jag känner.
För är det som du säger tvekar inte du
utan du tror att jag gör det.

Det gör jag inte.
Jag vill ha dig.
Tveklöst.

Jag vet att jag gör fel ibland.
Säger fel saker.
Vågar inte riktigt släppa på allt kanske.
Många ord stannar kvar inne i mig.

Men du...
Tro mig.
Tro på mig.

Jag saknar dig.
Just nu saknar jag dig så att det värker.

Jag skriver lite i en annan blogg.
Skriver inlägg varje dag.
Korta saker.
Mest.
Något eller några har blivit längre.
Inte riktigt jag, men ändå väldigt jag.
Det är nämligen ingen som läser så jag kan skriva ungefär ganska precis vad jag känner och tycker, vilket jag gör också.

Eller ingen som läser?
Idag kollade jag statistiken för bloggen.
... och det är några som har läst.
Så här ser statistiken ut:




En prydlig rad av nollor och en plötslig topp.

"Men oj... vad skrev du om då?"

Utan någon som helst tanke med det hela (jag lovar) skrev jag ett inlägg vars innehåll gjorde att jag valde att sätta rubriken "Min kuk" och som du ser rasslade det till ordentligt i besöksstatistiken.

Fast jag undrar lite vad folket som klickade för att läsa hade förväntat sig.
Besvikna blev dom med all säkerhet iallafall...

Jaja.
:-)

En del kommentarer från "oinloggade" får mig att fundera lite.
Alltså inte fundera på vad som skrivs, utan mer hur man tänker när man har ett konto (heter det så?) på Aftonbladets Chat&Blog men skriver sin kommentar oinloggad sen skriver att det är från:
"Zaragon (men jag är oinloggad för jag har inte tid att sitta här och är egentligen på väg till tandläkaren" eller liknande toklånga nicknamn.
På det hasplar man ur sig en kommentar på tjugo meningar...

Liksom... dels tar det ju längre tid att skriva det nicket än att logga in, dels kan man ju fundera på va fan man sitter vid Chat & Blog för om man "inte har tid"?

Eller tänker jag fel nu?
Hmm...

Alltså...
Jag är kanske fånig men jag tycker den här är reklamfilmen är löjligt rolig.
Skrattar lika gott varje gång jag ser den:

"What arrr you tsinking about"
Haha, det är fan världsklass!

:-)

Joråsåatt...

Jag var och köpte mig en liten internetradio för ett par veckor sen.
En kul liten sak som ser ut som en Radiola från 1967 ungefär.
Inte så att jag vet hur en sån ser ut, men jag kan gott tänka mig att dom såg ut så, som den här gör.

Hursom.
En internetradio tänkte jag skulle vara något som passar mig skitfint.
Man kopplar den till bredbandet bara och allt är frid och fröjd.
Trådlöst funkar också.
Praktiskt.

Jag lyssnar gärna på musik jag inte känner igen riktigt och på nätet finns ju en del obskyra stationer som sänder sånt som inte är så jävla poppis för stunden.
NRJ och allt vad dom heter i all ära, men...
Har man lyssnat en arbetsdag på en sån reklamkanal så vet man hur de närmaste sju dagarna kommer att se ut också eftersom det är samma jävla låtar som går på repeat timme efter timme.

Så en internetradio fick det bli.

Eftersom jag inte kan (kunde) ett smack om såna så fick säljaren i butiken svara på lite snabba frågor.
"Vad behöver man för bandbredd då?"
"Det spelar inger roll alls..."
"Vad finns den i för färger då?"
"Svart, vit, och ek"
"Hur många kanaler kan man få in då?"
"Tja det är väl sådär en sjuttontusen stycken"

Det där sista svaret uppfattade jag inte som en exakt siffra utan mer som att;
"Jamen jomen du kan få in en jävla massa kanaler"
"Tillräckligt helt enkelt"

"Då tar jag en i ek"
"Tack tack"

Väl hemma installerar jag den lille rackaren.
Allt går bra och jag kommer till punkten då radions lilla display meddelar mig att den söker kanaler.
Den söker och söker...
Söker mera.
Fortsätter att söka - och jag börjar tänka att; "fan det funkar ju inte.     skitgrejor"

Då blir sökningen klar.
"Hittade 18682 kanaler" stod det på displayen.

ARTONTUSENSEXHUNDRAÅTTIOTVÅ KANALER!
Så... nu vore det väl fan om ni skulle höra mig gnälla över att jag inte har något att lyssna på.

Har jag sagt att vi fått en till fikamaskin på jobbet?
Helspejsad sak som brygger espresso som en gud (eller gudinna) och ser ut som en farkost hämtad direkt ur Star Trek.
Men gott blir det som sagt.
Och starkt.
En trippel espresso och man blir alldeles ivrig och arbetsför.

Kanske inte undra på att chefen ser så nöjd ut om dagarna nu?

Ska fan hämta en kopp nu tror jag.
... och sen lyssna på den här:

Adjö.
:-)

Joråsåatt...
Så är det.
Jag vet det.

"Hur jag vet det", undrar du?

Jo serrö - igår köpte jag mig ett svindyrt underställ bestående av galet värmande långkallingar och en lika galet värmande långärmad undertröja.
Dyrt som fan var det men det ska tydligen vara bra saker.
Såna som äventyrare glider in i när dom ringlar upp för Mount Everest eller när dom promenerar över Arktis.

Som grädde på moset köpte jag en ryssmössa också.
En såndär man hade som liten, med öronlappar och varm som fan.
Allt för att slippa frysa.

Så!
Fr.o.m. nu vet man med största säkerhet att det inte kommer att bli under -3 mer.
Iallafall inte i stockholmstrakten.

< plats för spontana tacktal och ovationer >

Vill ni ha en varm sommar råder jag er att be mig att inte köpa den luftkonditioneringsapparat jag suktat efter några år nu...

Adjö.
:-)

Kom plötsligt på ingenting jag kan skriva om;
Klockan är över 13 och jag har fan inte öppnat munnen för att säga något på hela dagen.
Inte ett ord.
Igår drog jag till med dagens första ord vid 14-tiden.
Två ord.

"blir det bra så", frågade tjejen i kassan på fiket.
"ja tack", svarade jag.

ja. (1)
tack. (2)

Två ord.
Det är ungefär ingenting - så nu har jag gjort det; skrivit om ingenting.



Tänkte delge er en video från Tuben också, men även där... ingenting.
"Inbäddning inaktiverad på begäran".
Fan också.
Nåja.
Är du nyfiken kan du klicka på länken som jag skriver alldeles snart - då hamnar du på rätt ställe och kan se och höra smörjan ändå.
Planet P - Why me

Nu, fiket.
Snart.
"ska bara..."

Ett tillägg, bara så att ingen får för sig att jag sitter här och deppar i min svarta blogg;
en glad låt (tycker jag) med en glad text (tycker jag):
George Duke - Shine on

Jag saknar din närhet.
Önskar jag var där och inte här.

Det är väl själva fan att det ska bli så fel ibland.
Va?

... och den tanke jag hade i huvudet
och försökte förmedla med ord,
ord jag själv tyckte var vackra
missuppfattades helt
och istället för att bli den fina blomma jag menade att ge,
blev de till en kniv i magen på den som läste.

Nä fan.
Det är nog så det är.
Inte försöka snirkla till det och väva ihop ord när man inte kan.
Man ska hålla sig till att skriva det man gör bäst.

Skriva skit om ingenting.
Meningslöst jävla pladder.

Det är nog bäst så.

Bloggjävel.

"... och din kropp matchar min".
Jag läser det om och om igen.

Bland alla dom andra fina sakerna som står där
är det ändå just de orden som fastnar.
Kanske för att jag tänker likadant?
Din kropp matchar min...

Jag ligger där bredvid henne.
Ser min hand som sakta smeker
längs linjerna av kroppen.

Sakta smekande från nacken,
ner över ryggen,
svanken,
rumpan.

Det känns
som att jag
skulle kunna
ligga där

för evigt.