Avkriminalisering av bruk och innehav av narkotika

Det är något Sverige och alla andra länder borde göra. Portugal gjorde det redan år 2001, vilket naturligtvis väckte en omfattande debatt - det hette att antalet missbrukare skulle öka och även andra drogrelaterade samhällsproblem; det mantra och grundantagande som drogkritiker alltid basunerar ut. Detta utan någon som helst grund, med tanke på att en avkriminalisering varken hade prövats eller studerats under speciellt lång tid. Avkriminaliseringen i Portugal gällde inte heller endast cannabis, som det oftast debatteras om, utan bruk och innehav av all känd narkotika - inklusive kokain, metamfetamin och heroin. Även farhågor om att Portugal skulle bli ett drogparadis genomsyrade debatten.

Hur gick det då?

Det har gått åtta år nu och i april, tidigare i år, publicerade den nyliberala amerikanska tankesmedjan, Cato Institute, en rapport (författad av juristen Glenn Greenwald) om Portugals narkotikapolitik. Rapporten går under namnet Drug Decriminalization in Portugal: Lessons for creating fair and succesful drug politics. Sammanfattningen och hela rapporten kan läsas här.

Debatten som var så omfattande och hetsig när avkriminaliseringen ägde rum, har nu tystas helt. Det hörs endast små, viskande röster från högerextremistiska och religiösa rörelser. Att debatten i stort sett har försvunnit beror på att Portugal, från att vara ett land som stod högt på listan gällande medborgare som brukar narkotika, nu står mycket längre ned än de länder med repressiv narkotikapolitik. Nu behöver inte avkriminaliseringen vara ensam faktor, men faktum kvarstår: Konsumtionen har minskat bland de portugisiska medborgarna, i synnerhet bland ungdomar.

Det viktigaste är dock att tungt missbruk, samt samhällsproblem som har statistisk korrelation till narkotika (t ex dödsfall, kriminalitet, sjukdomar och överdroser) har minskat lavinartat. I denna statistik står Portugal betydligt lägre än övriga europeiska länder.

Förklaringen till detta ligger sannolikt i att det har blivit lättare att fånga upp problematiserade drogkonsumenter, då de inte längre jagas av rättsapparaten utan söks i all välmening av vården. Kriminalisering av bruk och innehav avskräcker uppenbarligen inte, tvärtom blir det problem när någon väl har hamnat i ett missbruk och inte vågar söka vård just för att han/hon är kriminaliserad och riskerar åtal och straff. Det är en inhuman narkotikapolitik som inte hjälper de som är utsatta. Samtidigt, i Portugal, har resurserna för rättsväsendet att jaga de brottsliga organisationerna bakom distributionen ökat, pga de inte längre behöver lägga ner tid på att jaga konsumenter.

Slutsatsen? Portugals narkotikapolitik är inte blind av nolltolerans och nollvision, som exempelvis den svenska. Den är tvärtom öppen och human. Pragmatisk och progressiv. Om politiken inte fungerar, så evaluerar man, omprövar och reviderar. Resultatet av dessa åtta år slår också hål på det grundantagande som drogfientliga människor repressenterar; det att avkriminalisering av bruk och innehav skulle öka problemen. Portugal är det enda exemplet vi har, där det har prövats och nu studerats, där det har framgått att både bruk och de korrelerade problemen har minskat i stor utsträckning. Således anser jag att andra länder åtminstone borde prova samma metod med tanke på att den repressiva narkotikapolitiken inte fungerar - missbruket ökar, de korrelerade problemen likaså, samt breder den svarta marknaden ut sig och den kriminella brutaliteten härdar sig ytterligare.

Jag personligen är för en legalisering av själva drogerna, vilket då även skulle göra försäljning laglig. Det finns dock möjligheter att reglera. Anledningen till detta är att kriminaliseringen av försäljning av narkotika, något som det finns stor efterfrågan kring, är grunden för den svarta marknaden och den grova, organiserade brottsligheten bakom distributionen. En legalisering skulle rimligtvis minska mycket av dessa problem och jag ser hellre att narkotika kan generera pengar till legala verksamheter, samt till statskassan, istället för att det genererar pengar till grovt kriminella. Det är dock ett eventuellt, nästa steg. Till att börja med borde övriga länder se till Portugal och lära sig något om pragmatisk och human narkotikapolitik.

Förhoppningvis kan den paternalistiska, moraliska falsetten avta i framtiden när drogdebatter drar igång. Det är för mig, som liberal, väldigt svårt att greppa det faktum att man kan kriminaliseras och åtalas för något man köper och brukar själv. Det finns visserligen en moralisk aspekt i diskussionen om droger, men den tillför ingenting. Och i många fall är den blott verklighetsfrånvänd. Jag talar då om den fientlighet som riktas mot berusning över huvud taget, precis som om det vore något onaturligt och hemskt att någon brukar en drog för att njuta. Det är fel, heter det. Nu säger jag inte att det historiska perspektivet, som talar om att människor sedan urminnes tider har berusat sig, rättfärdigar att vi gör det idag - men det känns väldigt dumt att moralisera över det. Över njutning. 

Varför suktar så många efter förälskelse? Jo, det ger en berusande effekt. Varför saknar många att känna den känslan? Jo, för att vi tycker om att känna så. Det är naturligt för människan att vilja känna sig berusad. Det värsta är dock hyckleriet, tycker jag. Att någon över huvud taget kan spy galla över folk som använder narkotika, samtidigt som personen själv sitter och smuttar på en alkoholhaltig dryck. Nu säger jag inte att alla droger ska legaliseras för att alkoholen är laglig, det jag irriterar mig på är att folk som anser att narkotikaklassade droger fortfarande ska vara olagliga blir som tokiga när man talar om att göra alkohol olagligt - trots att alkoholen är en av de mest beroendeframkallande och skadliga drogerna som finns.

Det är dock menlöst att ställa olika droger mot varandra. Diskussionen är större än så. Den handlar trots allt om människor. Och jag är av den åsikt att en narkotikapolitik bör anpassas efter målsättningen att via vård hjälpa de som får problem, inte att jaga dessa med rättsapparaten eller blint försöka avskräcka folk med repressiva åtgärder.