"Myten om den lyckliga horan"

Läs rubriken igen. Och igen. Är det inte en ganska dum utgångspunkt att ha i debatten om prostitution? Jag menar, hur många yrken är på ett generellt plan associerat med lycka? Hur många är lyckliga i sitt arbete? Detta uttryck, "myten om den lyckliga horan", implicerar att man inte kan vara en lycklig människa om man säljer sex. Jag kan på samma enkla sätt tala i absoluter om att man inte kan vara en lycklig människa om man jobbar som kirurg på akuten. Men de räddar ju liv, tänker ni. Ja, de räddar liv men de som säljer sex ger närhet och sexuell tillfredsställelse. Är det helt omöjligt att föreställa sig att någon kan få ut något av att ge det? Att hjälpa till, även om det inte är på ett konventionellt sätt?

Men horor är missbrukare, har haft en hemsk barndom och mår de bra när de börjar sälja sex så kommer de börja må dåligt i sinom tid - sägs det. Återigen absoluter och de enda variabler som går att finna är sex och pengar. Folk tar inte ens hänsyn till stigmatiseringen som i allra högsta grad kan ses som en variabel. Och det är väldigt synd att det har blivit så, att debatten fokuserar på den helt irrelevanta myten om den lyckliga horan, när horan de facto är stigmatiserad i samhället. Det går också att applicera absoluter när vi resonerar kring kirurger på akuter: Många dör i deras händer, efter timmar av kamp mot döden innan frekvensen på patientens hjärta blir en slät linje på monitorn och avger ett dissonant, monotont ljud.

Om vi, liksom de flesta prostitutionsmotståndare gör, belyser det negativa i sammanhanget och att lycka enbart kan mätas i vad man arbetar med, samt ignorerar de positiva delarna - kan kirurger på akuten då vara lyckliga? Kanske, men det är i sådana fall väldigt osannolikt. Och då ska vi, återigen som prostitutionsmoståndarna gör, sätta offerkoftan på kirurger som jobbar på akuten - i synnerhet om de är kvinnor.

Som jag ser det finns det två grundproblem som har infekterat debatten.

1. Brist på empati.

2. Offermentalitet.

Dessa två hör ihop. Ni undrar säkert vad jag menar med brist på empati? Jo, empati är inte medkänsla, empati handlar om att förstå och kunna känna igen andra människors känslor. Men det handlar också om förmågan att kunna särkilja på sina egna och andras.

Prostitutionsmotståndare verkar i regel inte ha den förmågan, då de i absoluter talar om att de som säljer sex omöjligt kan må bra, det måste finnas någon hemsk bakgrund, drogmissbruk - något fel. Ofta sätter de sig själva som referens. De uttalar sig om att jag skulle må riktigt dåligt om jag sålde sex. Ja, men det är endast representativt för den enskilde, det är inte representativt för alla. Bara för att person A känner en sak inför något så måste det inte betyda att person B känner detsamma. Alla har inte samma sexualsyn, alla har inte samma emotionella förankring till sex. Och det måste inte bero på att man blev förgripen på som barn, eller att man knarkar. Sex och kärlek kan höra ihop men det är fortfarande två skilda fenomen.

Offermentaliteten visar sig i att man i debatten tar de sexsäljande kvinnornas parti - sexsäljande män nämns i stort sett aldrig, trots att det enligt statistiken är flest killar bland unga som någon gång har sålt sex. Inte ens när man belyser det problematiseras det. Killar och män är inte offer, nämligen. Nej, när män omnämns i debatten så har de fått en invektiv etikett; "torskar". Inte sällan beskrivs de även som patetiska, snuskiga, äckliga etc. Män är monster och kvinnor är offer i prostitutionsdebatten. Vänder man på det och vaskar fram ett scenario där en kvinna köper sex av en man, då är kvinnan på sin höjd ensam och mannen, ja, han får ju både knulla och ta emot pengar - drömjobb för alla med kuk.

Allt detta gör debatten enögd och som sådan helt meningslös. Kan man vara lycklig även om man säljer sex? Ja, det är jag övertygad om, men det beror helt och hållet på hur öppet och nyanserat man bemöter det. Jag kan ju, om jag vill, vara lika enkel i mitt resonemang och på ett absolut vis hävda att man inte kan vara lycklig om man jobbar med det, eller det, eller det. Tack och lov finner jag det oerhört dumt, ty det finns mycket utöver en människas arbete som kan göra individen lycklig respektive olycklig.