Ang sexköpslagsdebatten

Jag personligen ser en stor skillnad mellan lägren. Polariseringen blev väldigt tydligt när jag tog del av både Fredrick Federleys och Gudrun Schymans debattinlägg i Aftonbladet. De som sympatiserar med Federley är sakliga och rationella precis som han själv, medan de som sympatiserar med Schyman är emotionella och irrationella. Federleys retorik är också mycket mer netonad, den är rakt igenom saklig och informativ, han försöker kommunicera med medborgarnas förnuft. Schyman däremot, hennes retorik stinker av moralism, den är överdriven och insmetad i ren skräckpropaganda.

Sexköpslagen fungerar inte. Den har inte minskat sexförsäljningen, utan snarare förskjutit den. Och fortfarande sitter det ett stort, svart frågetecken över hur den egentligen skyddar och hjälper sexsäljare? Den kriminaliserar ju endast sexköpet. Är det bättre att sexsäljaren måste söka sig till mindre bra kretsar, att göra det så dolt som möjligt? Upphör alla problem för en utsatt sexsäljare (nej, alla är såklart inte utsatta) bara för att kundkretsen är kriminaliserad? Trollar sexköpslagen bort eventuellt narkotikamissbruk eller andra, tänkbara problem? Nej, det gör den inte. Det vore otroligt dumt att ens tro på det.

Och är det verkligen genomtänkt att kriminalisera de enda som kommer nära inpå prostitutionen, "torskarna" alltså, som kan vittna om de märker att sexsäljaren tvingas eller behandlas väldigt illa? Jag tror att chansen för att någon skulle larma polis hade varit större om man inte samtidigt riskerade åtal om försök till köp av sexuell tjänst. 

Schyman-lägret förvränger också diskussionen, man blandar ihop sexförsäljning med slaveri och trafficking. Prostitution handlar om sexhandel, sex är varan, sex är tjänsten - en person säljer, en annan köper. Det är därför det blir skrattretande när Schyman och hennes sympatisörer yttrar sig om att män köper kvinnors kroppar. Nu tror jag att Schyman mycket väl känner till lagstiftningen och den gällande lagtexten -

11 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader.

- men väljer att överdriva för att få läsare och lyssnares känslor att täcka förnuftet. Köp av sexuell tjänst är inte köp av en människas kropp. Lagen säger inte, som Schyman påstår, att det är förbjudet att köpa kroppar för sexuella ändamål - den säger att det är förbjudet att köpa sexuella tjänster. Men visst, vi säger att det är så, att sexköp egentligen är köp av kropp. Nu finns det redan lagar som förbjuder sådana handlingar, vilket gör sexköpslagen helt redundant - varför har två lagar som kriminaliserar samma handling?

Schyman väljer också att sätta skräck i människor, genom att ljuga dem rakt i ansiktet. Hon pratar om gymnasiala sexsäljarutbildningar, om att Arbetsförmedlingen kommer att erbjuda sexsäljning som arbete. Jag har inte sett några gymnasiala utbildningar för pornografi, inte heller har jag sett Arbetsförmedlingen erbjuda porrskådis som arbete - så varför skulle det plötsligt bli så, utan vidare, gällande försäljning av sexuell tjänst?

Tjatet och upprepningen av maktstruktur, patriarkala strömmar och att män är hemska och kvinnor är offer, ser jag som ett tecken på avsaknad av sakliga och välgrundade argument kring prostitution. Schyman verkar inte ha tagit del av de utredningar vars resultat visar att det bland ungdomar är killar som utgör majoriteten av de som någon gång eller flera gånger har sålt sex. Hon verkar inte heller, precis som hennes sympatisörer, vilja problematisera att killar eller män säljer sex. Jag skulle inte bli förvånad om hon kallar det för jämställdhet, att kvinnor köper sex av män. Nu tycker jag visserligen att det är irrelevant vilket kön köparen, respektive säljaren har.

Jag vet inte om det är så många som vet om det, men utredningen som lade grunden för sexköpslagen föreslog också att sexförsäljning skulle kriminaliseras. Utredningen i fråga kan jag inte se som något annat än blind, idiotisk moralism. Det är för mig självklart att människor ska få köpa och sälja sex under konsensuella förhållanden. "Det är ju aldrig frivilligt", säger Schyman-lägret... Människorov, utpressning, misshandel och alla andra former av våld eller utnyttjande av andra människor är ju redan förbjudet, trafficking är således, per definition, olagligt redan innan någon transaktion har ägt rum. Borde inte det räcka? Preventiva åtgärder för sådana handlingar är redan stiftade i lag, det gör sexköpslagen helt överflödig - men å andra sidan så kriminaliserar den endast sexköp. Det är sexköp som är brottet i den här diskussionen, inte något annat. Således blir det upprepande mantrat, om att det aldrig är frivilligt, ett helt osakligt argument för sexköpslagen.

För att undvika irritation så ställer jag standardfrågan till mig själv: Skulle jag vilja att någon av mina föräldrar, syskon eller någon annan nära började sälja sex? Nej, men det beror inte på att jag tycker det är fel att sälja eller köpa sex, inte heller för att jag tror att det alltid är skadligt för precis alla människor. Anledningen är risken pga det obefintliga skyddet - sexsäljare har i stort sett inga rättigheter alls, de stigmatiseras och arbetar på helt andra villkor. Detta betyder inte att jag måste vara emot sexsäljning eller sexköp som företeelse - jag skulle inte heller vilja att någon nära arbetade i insatsstyrkor, inom det millitära och åkte till krigsdrabbade länder, inte heller skulle jag vilja att någon nära arbetade i gruvor - ja, inte i något högriskarbete. Det betyder dock inte att jag är emot högriskarbeten som företeelse.

Hade det funnits mer skydd för sexsäljare hade jag inte haft något emot det över huvud taget. Varför skulle jag? Är det verkligen så hemskt att blanda in sex i monetär kontext? Måste man verkligen må dåligt, bli olycklig av att sälja sex? Jag tänker ofta på det där, angående det där om den olyckliga, respektive lyckliga horan. Varför måste det tillbringa lycka att sälja sex för att det ska bli legalt att köpa? När vi talar om andra arbeten, inte talar vi då om olycka kontra lycka? Hur många är egentligen lyckliga i sitt arbete? Om flertalet kirurger mår dåligt över sitt arbete, ska vi då tillsätta åtgärder för att förhindra att kirurger arbetar? Är det så vi ska göra med alla arbetare, inom alla yrken, som mår dåligt över sitt arbete? Nej, såklart inte, men varför ska vi då göra så med sexsäljare?

Läste idag att Anna Hedh, en av våra EU-parlamentariker som arbetar hårt för att exportera den svenska sexköpslagen, är opålitlig. Hon nämner gärna att Sverige, i förhållande till andra länder som saknar vår sexköpslag har större problem med trafficking. Detta trots att sexköpslagen endast kriminaliserar sexköp, den är inte i sitt nuvarande slag ens ett avskräckande för traffickingbrott. Detta trots att det i socialstyrelsens rapport; Kännedom om prostitution (2007), framgår att traffickingen har ökat i Sverige sedan sexköpslagen verkställdes. Ska jag då, på samma förenklade sätt, hävda att ökningen beror på sexköpslagen - precis som Anna Hedh gör när hon hävdar att lagen är skillnaden mellan Sverige och andra länder gällande antalet traffickingoffer? Nej, såklart inte. 

Jag är ju saklig och rationell, precis som Fredrick Federley. Jag vill ha mer skydd, mer stöd och bättre arbetsvillkor för sexsäljare - därför vill jag ta bort sexköpslagen.