Filmnotis: Inglourious Basterds

Jaha, mhm, sedär. Det var ju inte riktigt vad jag hade väntat mig. Eller ja, inte alls egentligen. Det är risken med höga förväntningar, att man blir besviken när de inte uppfylls. Att man blir orättvist negativ. Inglourious Basterds är ingen dålig film, den är helt ok men i skuggan av besvikelsen vill jag bara fnysa åt den och åt Tarantino. Detta är, i jämförelse med de flesta av hans tidigare alster, blott ett hafsverk. Vissa scener har utsökta dialoger och subtil spänning, just det han är så bra på - men karaktärerna är, förutom möjligtvis Hans Landa (lysande prestation av Christoph Waltz), är förvånansvärt platta och ointressanta för att vara Tarantinomärkta.

Rätt snygg editering i vissa sekvenser (infläkta presentationer etc). Ibland passande musik, ibland inte. Men framför allt lider filmen av att den inte riktigt vet vad den vill berätta för historia, det är åtminstone det intrycket jag får - att Tarantino själv inte var säker. Känner varken empati eller sympati med någon av karaktärerna. Nu vet jag inte om det var syftet, förmodligen inte, men borde det inte kännas lite ändå? Jag menar, med tanke på vad de är med om och vilka motiv de har?

Nej, en besvikelse.