Lars Vilks och rondellhunden

Den 19:e augusti, 2007, publicerade Nerikes Allehanda Lars Vilks teckning av profeten Muhammed som rondellhund. Sedan dess har han levt under mordhot. Och det är naturligtvis förkastligt, att någon, för att ha ritat och publicerat en teckning ska bli mordhotad.

Ska konst få provocera? Ja, självfallet. Det skulle annars bli problematiskt, för det mesta provocerar alltid någon. Man kan ifrågasätta syftet och det konstruktiva i att publicera en sådan teckning. Man kan tycka det är fel att provocera en hel folkgrupp i samhället. Onödigt. Och ja, det kanske det är. Dock har konsekvenserna av publiceringen blivit, vad jag tycker, en viktig påminnelse om att fundamentalister finns och att de kan utgöra hotbild även här. En påminnelse om att många av våra medborgare i det här landet anser att profeten Muhammed står över svensk grundlag. Och det är viktigt att betona att teckningen publicerades på Nerikes Allehandas ledarsida, i samband med en krönika om yttrandefrihet.

En publicering av en sådan teckning är att ställa diskussionen yttrandefrihet på sin spets. Vart går egentligen gränsen? Jag är för total åsiktsfrihet, t ex. Man kan inte yttra allt, men alla tänkbara åsikter ska kunna yttras utan repressalier. Ska man göra ett undantag för religiösa ikoner, som t ex just Muhammed? Låter man då inte religion sätta agendan? Låter man inte religion stå över grundlagen då? Det tycker jag. Och det skulle medföra svårigheter i diskussioner kring religion i allmänhet, då människor skulle börja oroa sig vad man får säga eller inte om religiösa ikoner.

Om det är fel att håna religiösa ikoner, är det då inte fel att håna över huvud taget? Då får vi ta bort ironi och satir. I synnerhet politisk satir som ofta handlar om att håna offentliga politiker. Men ingen gapar över det. Ingen gapar heller över att Jesus och kristendomen som religion får utstå det ena hånet efter det andra. Judarna och judendomen får hålla sig de också, för ni kommer väl ihåg? När Donald Boström skrev om kopplingen mellan illegal organhandel och Israel, då var det ok, då handlade det om yttrandefrihet - men när Jimmie Åkesson, för Sverigedemokraternas räkning, pekade verbalt finger åt Islam och större delen av muslimska världen, då var det hets mot folkgrupp.

Varför är det så känsligt när det kommer till Islam och Muhammed? Jag tror att svaret är ganska enkelt: För att muslimer, generellt, är en väldigt lättkränkt folkgrupp och dessutom aggressiv i sitt försvar av sin religion. Efter att Lars Vilks teckning publicerats brann den svenska flaggan i Pakistan och även en docka föreställande Fredrik Reinfeldt. Det är ju vansinnigt, egentligen. Det är den våldsorienterade sidan av islam som så länge har varit styrande. Den jag tror många är rädd för och förnuftigt så. Och runt om i Sverige såg det ut så här efter publiceringen:

Som jag skrev ovan: Konsekvenserna av publiceringen av Lars Vilks teckning utgjorde en viktig påminnelse, delvis om att många av våra medborgare anser att profeten Muhammed står över svensk grundlag. Alltså, yttrandefrihet. Att den ska begränsas när det kommer till profeten. Till islam. Ska vi begränsa yttrandefriheten ytterligare för islams skull? Nej, vi eftersträvar ju att upprätthålla ett sekulärt samhälle. Och jag tycker inte det är särskilt sekulärt av muslimer, som påstår sig vara sekulära, att gå emot yttrandefrihet pga en teckning. Det är religiöst. Nästan fanatiskt.

Och dessa konsekvenser är ändå ingenting i jämförelse med de konsekvenser som Muhammedbilderna i Jyllands-Posten och till senare Sydsvenskan, orsakade.