Thomas Bodström är löjlig

Vi bortser från alla detaljer och går rakt på sak: Han ansökte om 50% föräldraledighet. Med tanke på att hans barn går på dagis och i skolan skulle han, på sin höjd, få 20% föräldraledighet. Detta räckte inte, så klart. Det har med ersättningen att göra, trots att han förmodligen sitter på miljoner tillkomna av riksdagsuppdrag, advokatuppdrag och författarskap under väldigt många år. Ändå gnäller han i Aftonbladet och kallar beslutet för omodernt, slår på stora trumman och varnar för unga politikers inställning till riksdagsuppdrag. Det vill säga: Om inte han beviljas ledighet så kommer det avskräcka unga politiker att söka sig till riksdagen. Intressant retorik, där.

Han har ett förtroendeval från väljare, över 16 000 medborgare har kryssat för hans namn. Det är inget vanligt uppdrag. Det är inget vanligt jobb. Att det finns klara ersättare är irrelevant, då det är Bodström själv som har fått förtroendet. Att då välja ett avslappnat liv i USA, och ändå vilja ta ut större delen av uppdragets avrode, är både ett hån mot väljarna och skamligt i allmänhet.

Den fråga man bör ställa sig är: Hur kan det finnas ett behov av föräldraledighet om barnen är gamla nog att gå på dagis och i skola? Jag gissar på att herr Bodström vill ha mer tid att skriva på en ny roman, ja, någonting i den stilen. Det hela är absurt. Hur kan en förtroendevald ta sitt uppdrag på allvar om denne börjar med att sköta sitt uppdrag till 50% och dessutom på distans, tvärs över jordgloben?

Jag är personligen inte förvånad, han har alltid varit hal, alltid lågprioriterat sitt politiska uppdrag. Personligen tycker jag också det vore bra om han lämnade den svenska politiken, då han har en väldigt skrämmande syn på hur ett samhälle ska vara och vilka åtgärder man bör verkställa för att nå dit.

Good riddance.