Wikileaks, det politiska klimatet och framtiden

I ett öppet och fritt samhälle är tanken att vi ska veta sanningen. Ett samhälle, i vilket regeringar döljer sanningen, är motsatsen. Vi lever i ett samhälle som regeringar formellt bekräftar som öppet och fritt, ändå döljer regeringarna sanningen och rubricerar avslöjande som förräderi. Vi befinner oss onekligen i en farlig situation när våra ledare inte bara korrumperar demokratins fundamentala värden utan också försöker dölja det, och när de avslöjas legitimerar det genom att förmildra deras felaktiga handlingar med godtyckliga skäl.

I stora drag kan vi konstatera att regeringar vill stoppa någon; Julian Assange som vill stärka demokratin, och något; Wikileaks som är verktyget för att göra det möjligt. Regeringar, bestående av våra makthavare, ledare, vill inte att demokratin ska stärkas. De vill inte öppna dörren till deras korridorer, de vill inte ha transparens. De finner det obekvämt när de själva övervakas, samtidigt som lagar och deras retorik inte hjälper. Frustrationen är tydlig och desperationen ökar på många håll: Plötsligt har det blivit förräderi att ge sanningen till medborgarna och censur av sanningen uppmanas. Sanning är inte förräderi i en demokrati, sanning är inte något som censureras i en demokrati. I en demokrati har sanningen ett egenvärde. I en demokrati är medborgarnas rätt till sanningen självklar och den rätten är okränkbar.

Att kriminalisera publicering av hemliga dokument skulle göra grävande journalistik verkningslöst, det skulle handikappensionera mediala organ världen över. Det skulle spackla igen den lilla springa av insyn vi har i maktens salar. Det skulle vara början på det öppna och fria samhällets förfall. Och det finns röster, i USA till och med en klar proposition, som föreslår en sådan kriminalisering. Det får inte hända. Aldrig. Någonsin.

Jag är inte den som hävdar att sanningen är oproblematisk - den har, liksom alla annan information, konsekvenser när den offentliggörs. Jag förstår de politiker som uttrycker oro för att enskilda individer (soldater, agenter etc) ska exponeras pga angivna namn i de hemliga dokumenten, men Wikileaks tar hänsyn till detta och Julian Assange har, personligen, bett USA:s regering om hjälp för att kunna dölja specifika namn i syfte att undvika skada. Något samarbete blev det dock inte, av oklara skäl.

Vi befinner oss i en situation där en sajt, som publicerar hemliga dokument, utsätts för massiva attacker dagligen. I en situation där grundaren, Julian Assange, blir efterlyst på internationell nivå (genom Interpol) enbart pga en anmälan för våldtäkt och även stämplas som terrorist och förrädare. I en situation då politiker önskar honom livstidsstraff eller till och med dödsstraff. Proportionerna har satts ur spel och jag tror vi står antingen inför en revolution eller en stympning av den ynkliga variant av demokrati vi ändå har.

Det avgörande är hur stort inflytande de motverkande lagstiftarna tillåts att ha, i vilken utsträckning andra lagstiftare, olika instanser och sakkunniga vågar stå på sig - men framför allt är det vi, medborgarna, som måste våga försvara det som har för avsikt att försvara vår rätt till sanningen. Den stora stenen har satts i rullning och Wikileaks är den stenen. Vi måste se till att den fortsätter att rulla, för utan den är vi tillbaka där vi började, famlande i mörkret. Vi lär se till att finansiera, vi lär se till att skriva och läsa om det som sker kring Wikileaks och Julian Assange, hålla oss uppdaterade, ifrågasättande och envisa.

Om detta sker är chanserna goda att vi får fram en revolutionerande förändring, ett paradigmskifte inom den internationella politiken som kommer innebära ett mindre avstånd mellan medborgare och stat, mer transparens och insyn i politiska processer - allt det som symboliserar ett verkligt öppet och fritt samhälle. Det som symboliserar en äkta demokrati.