Jennys blogg

Det är en högtidlig dag idag för idag är det 1 år sedan jag började helfarten!

Den 3 jan skrev jag in mig på mitt xtravaganzacenter på BirgerJarlsgatan i Stockholm. Då såg jag ut så här!

Jag vägde in mig på matchvikten 101 kg. AHHHHAAA! Jag får sådan ångest att jag kunde låta mig komma dit, men låt mig berätta goda vänner att det var inte så svårt alls. Två graviditeter, kärlek till fet mat, godis och cola hjälpte till, och tada så väger man över 100kg.

Oj, oj, galet att se sig själv se ut så!

De första 2-3 dagarna på helfarten tycker jag var jobbiga för hjärnan ville gärna övertala mig att äta godis istället.

Sedan började det lösa till sig, och jag blev piggare och piggare. Sedan efter 2 veckor så fick jag en mental dipp. Jag tyckte att jag var så duktig och offrade så mycket, men jag kände ingen som helst skillnad på kläderna. Jag hade bestämt mig för att inte väga mig första månaden utan fokusera på cm istället.

Jag kommer nog aldrig glömma den där söndagen efter min andra vecka då jag mätte mig och såg att jag förlorat 13cm runt midjan! Helt galet, och motivationen gick i taket!

Sedan fortsatte det. Jag mådde verkligen som en prinsessa, pigg och energisk, vilket är svårt att tro när man går på 500 kalorier per dag!

Jag valde att knappt göra någon rörelseglädje alls under denna tid. Möjligen promenader men inte så mycket mer. Jag började nämligen mitt nya jobb samma dag som jag började helfarten så jag kände att två nya saker i mitt liv fick räcka.

Ett par gånger under resans gång var det jobbigt. De skedde främst när det var sociala sammandrabbningar som jag inte kunnat förbereda mig på. T ex en Champagne och snitt afton som var hemsk att inte få njuta av.

Något som jag oroade mig för innan jag började var hur min mage och tarmar skulle reagera. Jag har ju haft IBS sedan jag födde barnen och jag hade lite ångest för att det skulle bli värre, men på något sätt var det som tarmarna var mycket nöjda med mitt val och blev lugna och fick vila upp sig.  Det i sig var en stor vinst och det är bättre fortfarande, men jag måste verkligen sköta mig och inte äta något fett!

Så totalt gick jag på helfarten i 15 veckor. Favorit shaken var chokladen, men med hett, hett vatten och vispad med en stavmixer så att den blev alldeles slät och smarrig.

Av de 11 smaker som fanns då så kunde jag inte dricka grönsakssoppan och persikan. Alla andra gick bra, och framförallt svampsoppan och sparrisen gillade jag alla 15 veckor.

Många väljer att dela upp innehållet och dricka flera gånger om dagen för att de är så hungriga, men jag behövde inte det. Tre gånger om dagen gick bra. Det var sällan jag var hungrig så att jag inte stod ut. Ett par kvällar kan jag minnas, men då la jag mig med Mentala träningen för att inte tänka på saker jag ville stoppa in i munnen.

I och för sig minns jag en gång under vecka två då jag desperat ringde min coach Lina och frågade om jag inte bara kunde få ta en extra påse för att jag var så hungrig, men Lina var stenhård och sa att det fick jag inte, och då gjorde jag det.

Totalt gick jag under min helfart ned 25 härliga kg. Jag hade satt upp mitt mål som löd ”På min 35 års dag den 10 april 2010 väger jag 30 kg mindre och är Fabulos!” Nu var det inte så att jag ju hade gått ned 30, utan ”bara” 25 kg.  Men när påsken kom, 1 vecka innan så började jag min upptrappning.

Även den var jag orolig för då mage är som den är och jag trodde mina tarmar skulle få frispel, men jag hade fel igen. Upptrappningen gick utmärkt, men jag var ytterst noga med att följa varje gram man fick äta så att jag inte gjorde något som skulle orsaka tarmvred! Däremot så måste jag säga att ingenting jag någonsin ätit smakade så gott som min första måltid. Oj,oj. Det var en explosion för smaklökarna!

I alla fall, lagom till min 35 års dag så kunde jag äta och njut av en härlig italiensk buffé med en ostbuffé. Smarrigt, men ärligt så fick jag inte i mig så mycket…

Jag valde att inte fortsätta med halvfart utan gick direkt på att jobba med God energi och Rörelseglädje istället. Så jag fortsatte att gå ned och plötsligt hade jag tappat 6 kg till. Jag klarade till och med av min USA semester i augusti med att gå ned 1 kg! Det måste man ju nästan få pris för!

Sedan i oktober står jag stilla på vikten, förutom denna vecka då jag gått upp lite efter alla helgens festligheter. Tack och lova att de är över!

Som sagt under året har jag bjudit på lite roliga bilder och stunder och jag tänka igen dela med mig av dessa.

En av mina största bedrifter var att komma i storlek 46! Jag hade 50 när jag började och jag trodde aldrig att jag skulle kunna få på mig ett par byxor i storlek 46! Dagen jag gjorde det var helt underbar för då var det som jag klev över en mental gräns. Om jag klarar detta då kan jag klara var som helst.

Här har ni två fina bilder, före storlek 46

och en dag då jag äntligen kunde knäppa byxorna!

Ett annat kärt minne var när jag under våren upptäckte att jag kunde gå in i vanliga klädbutiker och köpa vad jag ville! Jag hittade jag jacka på Zara som jag faktiskt kunde ha! En total lycka att slippa gå in på tältavdelningen.

Det roliga är att jackan är nu väldigt för stor och det är hur mycket tyg som heslt över när jag knyter den i midjan…

Jag kommer inte ihåg när denna bild togs, men som sagt det ser ju inte ut som byxorna i storlek 50 passar längre…

När jag äntligen nådde mitt mål och var Fabulous på min 35 års dag så firade jag med partaj. Jag fick den snyggaste mössan någonsin!

Den här tårtan är väldigt special för mig.

Precis innan jag gick på helfaren slutade jag som sagt mitt gamla jobb och bjöd som sig bör på tårta, men en hel tårta blev över då jag verkar ha svårt att förstå att alla inte åt lika mycket tårta som jag… Jag frös därför in den med iden att den ska jag bjuda på när jag fyller 35 år och har gått ned i vikt. Den blev så symbolisk! Dessutom var den ganska god…

I samband med min födelsedag så åkte jag även till en studio där jag blev stylad och fotograferad. Så roligt var det!

Detta är faktiskt något som alla borde unna sig, inte bara för att man gått ned i vikt. Det är så roligt och ger så mycket energi att ta fina bilder och bli lite bortskämd innan.

Om man tar en liten titt på sifforna ser man ju att att det hänt lite där med…

Men sifforna talar ju för sig själv också…

Vad sägs om 31 cm runt midjan? Det kunde man kanske inte tro ens är möjligt.

Jag har också lärt mig mycket om mig själv och vilken typ av männsika jag är. Under helfarten upptäckte jag att jag är en känslo och stress ätare. Varje gång jag blev stressad under helfarten så kände jag ett behov av att stoppa något i munnen, vad som helst! Men även när jag var glad ville jag fira mat gott! Detta har jag jobbat med väldigt mycket. Äta gör man för att man vill, inte för att man försöker stilla något annat! Det är svårt att lära sig tänka om, men det är det som gör skillnaden.

En av de vanligaste frågorna jag får är om min hud hänger. Jag kan lyckligtvis säga att det gör den inte, faktiskt mycket mindre än jag trodde. Visst jag är inte fast i hullet som en 19 åring, men det ser helt ok ut, Dessutom har det dragit sig tillbaka mer och mer. Man får låta huden ta sin tid och för min del har det tagit 9 månader att tighta till mig.

En annan rolig nervös händelse är dels att jag hamnade som annonsflicka och hittade mig själv i Svenska Dagbladet en morgon. Mycket märkligt. Dessutom blev jag xtravaganzas framsideflicka på viktmagasinet. Också mycket märkligt att se sig själv på framsidan av en tidning. Inget jag är van vid så att säga.

Året har ju även bjudit på nya utmaningar i form av att få tala inför publik och berätta om min resa. Väldigt roligt att få möjlighet att inspirera andra!

Så innan jag avlutar mitt superlånga EGO inlägg, som kanske ingen i hela världen orkat sig igenom, om hur mitt år varit så vill jag ge er ett par tips att ta med om ni just nu bestämt er för att nu ska jag minsann gå ned i vikt!

1. Lyssna på den Mentala träningen, minst 3 ggr/ vecka. Hitta en rutin. Jag vet att många struntar i denna då de inte tycker att de är viktigt. Det är rätt den är inte viktig, den är grundläggande. Att lära sig tänka annorlunda är det som skapar framgång. Man behöver kanske inte vara en NASA forskare för att veta hur man ska göra för att gå ned i vikt, men varför gör man det inte då? Kanske för att hjärnan på olika sätt motarbetar dig, så det är där du ska börja.

2. Gruppträffarna. Det handlar också om att ta tid att gå. Dels för att det är spännande ämnen, men också för att man får prata med andra som är i samma fas som dig själv. För jag kan lova att vänner och familj kanske inte tycker att det är lila roligt att lyssna på dig om din viktminskning. Dessutom så är det väldigt inspirerande att se de andra lyckas, men också höra om deras motgångar för att tillsammans hitta styrkan.

3. Din personliga coach. Min coach Lina har varit ett stöd för mig och egentligen de andra tjejer på centret, Liselott, Pernilla och Rebecka! Om ni får en coach som ni inte känner en personkemi med så be att få byta. Det är vikigt att man känner 100% förtroende.

4. Att träna ska inte vara en plåga. Det ska vara en glad utmaning, eller Rörelseglädje som ju ledstjärnan heter. Jag har kört allt från Pilates till promenader till att hoppa studsmatta. Jag har svårt att få tid till att gå på läckra pass på gymmet så jag tar jag får. Dessutom ska jag under våren 2011 springa Vårruset och inte gå som förra året. Härligt med en sportig utmaning!

5. Sätt ett tydligt mål! Även om det handlar om att bara komma i en klänning i storlek 40. Att bara vilja gå ned i vikt ger dig liksom inget att kämpa för. ”På min 10 åriga bröllopsdag får jag på mig min bröllopskänning” är mycket bättre än att säga att jag ska gå ned 15-20 kg.  Om ni har svårt att hitta ett bra mål, prata med era coacher.

6. Du har ett val. Det är så lätt att skylla ifrån sig att man inte hinner, eller jag ska gå ned i vikt sedan när saker lugnar ned sig. Men att inte göra ett aktivt val är också ett val, ett val att fortsätta vara överviktig. Valen gäller ju allt. Om du t ex sitter och fikar och vill ta en bulle så har du ett val. Antigen  tar du en bulle och är nöjd med ditt val, men vet att det kanske innebär att du behöver röra mer på dig imorgon, eller så låter du bli. Oavsett hur du gör så gör du ett val. Däremot så ska du inte få dåligt samvete om du väljer att äta bullen. Främst för det är ju ingen som tvingar dig, du har ju valet själv att ta den eller låta bli. Det här är svårt, men efter 1 år så börjar det gå bättre. Jag är mer medveten och medverkande i mina val. Saker händer inte bara. Det som är vinsten med det är att det även ger reslutat på andra sätt i livet också och nya möjligheter öppnar sig.

7. Hitta glädjen i din vardag. Det känns som många bara planerar i sin allmenacka och inte njuter av de små stunderna. Man planerar framåt. I jul då ska vi mysa, eller på fredag. Försökt istället uppmärksamma de små sakerna. Som när man ligger i sängen med barnen på kvällen och fnissar, eller din man gör något för att visa hur mycket att tycker om dig. Stanna upp och njut av det lilla för det är det som är livet.

Oj, nu blev det väldigt mycket att tänka på. Hoppas att du inte blev rädd, för du får ju tänka på att jag jobbat med mig själv och mina laster i ett helt år.

Jag är säker på att jag inte skulle vara samma männsika idag om jag inte varit med i xtravaganza. Klart att viktminskningen är underbar, men jag har lärt mig så mycket om mig själv och utmanat mig själv att jag känner mig så mycket starkare och redo att tåla både stress och problem på ett nytt sätt, samtidigt som jag kan njuta mer av enkla saker och verkligen stanna upp och känna glädje.

Så 2010 var verkligen mitt år, året då jag inte bara kom i ett par tighta jeans, utan också hittade tillbaka till mig själv!

Nu hoppas jag att 2011 är det ert år! Att ni tar fram alla potential i er som ni kanske inte kommer ihåg och som bara väntar på att komma ut!

God fortsättnings kram från Jenny

Jag vet att det är lite knasigt att säga, men tänk vad tiden går fort. Men ärligt det här året har bara flugit iväg! Jag tänkte att jag ska göra en årskrönika av min resa för att sammanfatta allt, men den tar nog lite tid. Just nu vill jag bara njuta av att jag lyckades gå ned 31 hela kilon något som jag trodde var helt omöjligt för mig när jag klev in på xtravaganza den 4 januari!

Tänk om någon på Nyårsafton 2009 sagt till mig att nästa nyår Jenny, så kommer du kunna  ha en klänning i storlek 40 och väga 70 kg. Jag hade bara skrattat och trott att de var galna!

Det är ju inte bara det som är vinsten med det hela. Det som jag är mest stolt över är att jag faktiskt förändrat mitt liv och hittills har hållit min vikt! Jag gör bättre val idag, njuter mer av livet och dessutom är jag snygg när jag gör det.

Om du som läser detta äntligen bestämt dig för att är 2011 är ditt år. Att detta är det året du ska på riktigt förändra hur du behandlar dig och din kropp så vill jag bara säga till dig, att även om det inte alltid är lätt och att du kommer stöta på motstånd, både från dig själv, men också från andra, så är jag säker på att du kan göra det. Du måste bara på riktigt vilja förändra ditt förhållande till dig själv och hur du ser på mat. Ingen annan kan bestämma det här åt dig, det är bara du som kan säga att nu är det dags.

Gör nu inga tomma nyårslöften kl 00.00 imorgon kväll när du håller i ett glas champagne i handen. Där du dyrt och heligt  lovar dig själv att minsan gå ned 10 kg!

Sätt dig istället ned redan nu och tänk efter vad är mitt mål och hur kommer jag dit, och framför allt när vill jag vara där. Detta är det första man får jobba med när man startar igång sitt xtravaganzaprogram, att uttala sitt mål, vilket är superbra för det blir så mycket enklare när man har något man kan ta på.

Mitt var ” Den 10 april 2010 på min 35 års har jag gått ned 30 kg och är Fabulous”! Och så blev det ju

Jag vill önska alla er som läst bloggen detta år och stöttat mig i vått och torrt ett riktigt Gott Nytt år och jag önskar av hela mitt hjärta att 2011 blir ert år och se nu till att knuffa ut det gamla och ta in det nya!

Nyårskramar!

Jenny

Jag har ju varit en person som kanske belönat mig själv med mat, kakor eller godis. Säkert på använde jag även mitt cola drickande som belöning också. När jag gjort detta och varit så duktig ska jag belöna mig.

Så denna typ av belöning brukar jag undvika för jag vill inte att saker jag gör ska belönas med saker som min kropp inte behöver.

Till detta hör 1 undantag och det är på fredagar. Veckans invägning sker på fredagar. Idag 70,8 kg så jag ligger så fint på in kurva. Därför får jag belöna mig med en frukost på coffe house. Det blir apelsin juice, grov scones med ost och en latte med lättmjölk! Sååååå underbart och jag njuter verkligen av min belöning.

Så även om jag vill vara försiktig och inte belöna med sött så kan det ibland vara ok!

Nu sitter jag i alla fall på väg hem på tåget efter en biokväll.
Min jobbarkompis Lisa och jag gick på årets kanske märkligaste film. ”pirahna” 3D.

Nu undrar ni kanske hur en två barnsmamma som nästan aldrig går på bio väljer en sådan film när hon äntligen får gå. Svaret får nog vara att jag är lite galen och som gammal filmvetatare så kan man inte låta bli de udda filmerna. Den kom ju inte heller direkt i top 10, men den innehöll ett par minnesvärda scener som inte är barntillåtna att berätta om.

Hoppas ni alla får en lugn helg, eftersom ni redan handlat klart allt inför jul. Lagat all mat och hunnit städa! Grattis då är ni precis som jag…

God kväll
Jenny på tåget

Jag vet att jag skrivit om detta förut, men det är lite klurigt. När jag var överviktigt så kom jag undan med en hel del genom humor. Jag skojade alltid med mig själv och drog skämt. Jag fick ofta höra att folk var lite avundsjuka på att jag alltid kan bjuda på mig själv, något som inte förändrats så mycket.

Jag är inte så orolig över vad folk ska tycka om mig. Inte för att jag inte bryr mig, men mitt motto är att jag försöker vara så bra jag kan vara och vara en människa som bryr mig om andra och om folk orkar ha en åsikt om mig så hurra för dem.

Min tanke var i alla fall att om man är överviktig så måste man ibland kompensera med att vara den skojiga tjejen. Ni vet god och glad som det så fint heter. Lite för att man inte vill ta plats och vara till besvär. Det får räcka med att man är överviktig.

Nu låter det som de båda styckena ovanför är i konflikt med varandra, men jag vet inte hur jag ska förklara. Jag är ju god och glad, fortfarande, men jag kunde nog gärna gömma mig lite bakom att vara rolig. Däremot så har jag aldrig varit så känslig för vad folk tycker om mig, varken som överviktig eller normalviktig.

Nu över till mitt praktiska exempel. När jag fyllde 35 så fick jag den snyggaste mössan i världen av min kompis Annie. Hon hade stickat den och det står ”FABULOUS VID 35″ på den.  Se nedan:

Den är ju sjukt läcker och jag bär den varje dag. Den är ju som sagt inte så diskret och folk tittar ofta till när de ser den, och liksom hajar till när de läser själva texten på den.

Det fick mig att börja fundera, om jag hade varit överviktig och haft den på mig så hade det kanske varit lite skojigt. Ni vet lite, den där roliga tjejen som sätter på sig en tokig mössa. Hon är det inte, men hon är rolig som skojar om det…

Tror folk nu när jag är en helt normalviktig person att jag har det största egot i världen som går omkring med en mössa som säger att jag är ”Fabulös”?

Kan det vara så att det plötsligt inte är ok att göra så nu? Det kanske inte alls är roligt eller tillåtet i landet lagom att ens säga något sådant på en mössa?

I ärlighetens namn så har jag ju inte på mig den för att jag dagarna i ända går och kring och tycker att jag är superläcker. Jag har det för att det är en superfin mössa och den representerar en hel resa och en livsförändring. Dessutom har jag matchande vantar så vem kan säga nej till det.

Så kvällens fråga är, vad säger ni? Är den tillåten?  Är mössan rolig eller EGO?

God kväll!
Jenny

Idag var det en nervös Jenny som klev upp på vågen. Två julbord på en vecka, heja, heja!

Det gick i alla fall bra. 71,3 kg blev siffran. Så fortfarande inom ramen, nämligen 70-71. Skönt! Nu har jag dessutom inga fler julbord inplanerade förutom självaste julafton.

Idag när jag gick till tåget så gick en riktigt överviktig kvinna framför mig. Hon hade kanske 50 kg för mycket och hade svårt att gå. Dessutom så gick hon och rökte. Hon kan ha varit 40 år gamal, alltså ganska nära mig i ålder.

Då får jag nästan en känsla att jag vill säga till henne. ”Gör inte så här emot dig. Gör en förändring innan du tar livet av dig själv!”

Självklart skulle jag i verkliga livet säga så till en främmande människa som troligtvis skulle tycka att jag är en idiot som inte ska lägga mig i.

Jag kan själv irritera mig på folk som vill ”frälsa” en. Det gäller egentligen allt. Jag anser att jag är en bra lyssnare, men när någon försöker tvinga på mig ett budskap så slår jag bakut!

Så därför försöker jag inte göra det samma med xtravaganza och ”frälsa” andra. Däremot så är jag jätte glad när någon frågar mig om råd eller vill veta hur min resa varit. Då berättar jag gärna hur bra det fungerat för mig, men jag skulle aldrig vilja att någon känner att jag prackar på dem något för det här är ju min upplevelse och den stämmer ju för mig.

En lång utläggning om varför jag inte sa något till den överviktiga kvinnan på perrongen.

Det som jag lämnades med i stället är ”Undra hur många år jag lagt till på mitt liv genom att gå ned i vikt och röra på mig?”. Det vore kul att få en siffra om att du har nu lagt till 10 extra år på ditt liv.

Klart saker kan hända ändå som man inte kan förutspå, men man skulle vilja veta hur många år 30 kg och en sund livsstil är värt?

Ellen här på bloggen har gjort något test som visar ens ”riktiga” ålder. Det kanske jag skulle prova.

Jag får återkomma med ett svar, kanske det  blir svårt att berätta  hur gammal jag kommer bli, men kanske vad min ”riktig” ålder blir.

Ni får ha en jätte bra helg så hörs vi!

Jenny

Idag hade jag xtravaganza träff. Det är alltid lika roligt och inspirerande. Det ger så mycket energi och om ni är dåliga på att gå på era träffar så är det verkligen ett tips. Det är även så att om man missar sin grupp en vecka så kan man ibland ta en annan grupps tid och göra ett inhopp. Det brukar också vara roligt då man ser lite nya ansikten som inspirerar. Det var så jag gjorde idag. Jag vet att jag kommer att missa nästa veckas möte då vi har julfest och gick idag istället.

Det var extra roligt det för det började med att jag träffade Maria som inte bara blivit en vän och någon som inspirerar mig. Hon var dessutom 1 av de 3 som valdes ut till årets framgångssaga 2010!  Det roliga är att jag vet att Maria är en riktigt inspiration och inte bara för mig, utan för alla hon träffar på som behöver lite extra push!

Det är nämligen så att när jag startade min resa den 3 januari var Maria den första jag träffade på centret. Hennes historia gjorde sådant intryck på mig. När vi träffades hade hon redan gått ned 16 kg och hade kört helfart över jul och nyår! Så då kände jag att det här fungerar och kanske fungerar det för mig med. Jag hade nämligen fått för mig att jag var den enda i hela världen som inte skulle gå ned med programmet. Så här 30 kg senare kan jag säga att jag hade fel…

Idag har hon gått ned över 40 kg och är inte bara en kalaspinga på utsidan, utan en super fin människa inuti.  Det tror jag i och för sig att hon var tidigare också, men jag kände henne inte då. Men hon glöder av glädje idag!

Så i alla fall jag är stolt och glad att känna Maria, en av 2010 års xtravaganza framgångssagor! Stort grattis!

När det kommer till träffarna så börjar vi alltid med den gemensamma Mental träning. Det är alltid lika skönt att få flyta bort och landa lite efter en stressig dag. Därefter pratade Liselott började med att gå igenom vår hemuppgift. Saker som vi skulle jobbat med.  Tex skulle vi funderat ut 7 saker som vi njuter av. För min del handlar det mycket att uppleva nuet och njuta av det lilla. Läsa en bok med barnen, en kopp kaffe, tystnad framför brasen. Sådant som samlar energi. Så det blir ju fler än 7 saker per vecka…

Vi pratade även om vilka strategier som man använder när man blir sugen! För min del är det inte så stort problem. Lite lyxigt, men jag är sällan sugen, men jag äter
mellanmål på förmiddagen och alltid 1/2 bar till kaffet på eftermiddagen. Så det är min strategi, att hålla en jämn blodsockernivå.

Vi diskuterade även ett ämne som jag tog upp härom dagen i bloggen. Om vilka val man gör, och att även att inte göra ett val så är det just ett val, vare sig man är aktiv eller passiv.

T ex när jag var överviktig och inte var redo eller orkade göra en förändring gjorde jag valet att vara överviktig. Alltså kan jag inte skylla på andra eller på omständigheter. För det var mitt val. Snälla, bli inte upprörda för jag vet att många tycker tvärtom att saker visst kan påverka och det kan finnas medicinska skäl till att det är svårt att gå ned i vikt. Men för min del så var det så här. Sedan måste man motiveras för att göra sina val, men det är en annan sak.

Vi började även prata om den annalkande utmaningen som de flesta känner som jul och nyår! Vilket mål man satt upp? Gå upp i vikt, gå ned i vikt eller stå still?

Att gå upp är ju inte svårt och inget man kanske vill, men att det kan vara ett val att man låter sig göra det, men att man då inte blir besviken.

Mitt mål kommer att vara att behålla vikten, men vi får se hur det går för denna tid är det svårt.

Sedan avslutade vi med att prata om mättnadskänslor och hur vi känner oss när vi äter. Jag vill inte skriva så mycket om det idag, utan jag tänkte återkomma med en utvärdering av mig själv utifrån denna mall nedan.

En trevlig träff som gav mig ny energi och roliga idéer,  och som vanligt ett par goda skratt!

Dessutom så vet jag att en vän till mig, som haft sin övervikt ett tag, idag genomgick en magsäcksoperation. Vi pratade om detta vid ett tillfälle i somras och jag ska erkänna att jag inte är en som hoppar upp och ned av glädje inför dessa. Det är en operation och det är alltid lite läskigt, men jag är jätte glad att hon efter många år gjorde ett val att göra en förändring och jag hoppas allt gick bra och det ska bli spännande att se vad det blir för resultat.

En av mina största orosmoment och funderingar kring dessa operationer är om man får  mycket hjälp under tiden man sedan går ned? För min del var den Mentala träningen så viktig så jag hoppas att de också får jobba med det. Man behöver ju jobba med det inre också. Jag har nämligen hört att man hänger lite fritt själv efter operationerna. Någon som vet?

God kväll på er så hörs vi!

Hej hej

Jenny

Innan jag berättar om hur det känns att prata inför 300 personer tänkte jag beklaga mig lite, efter att ha suttit fast på motorvägen i 1 timme och 30 minuter för några lastbilar behagade glida av vägen. Det är verkligen inte roligt att sitta i kö så länge, när man hellre är hemma och gosar med sin familj! Dessutom är det jobbigt när man mitt i detta kommer på att, jajamen, nog är jag lite kissnödig! Så när man försöker låta bli att tänka på det blir det förstås värre.

Men trots denna påfrestning så klarade jag mig, och det skulle vilja tacka några för. Den första jag vill tacka är min bil, som höll och var skön att sitta i även när det är stilla, min telefon som har internet och hade täckning bakom en buske på motorvägen, till min mintchoklad bar, till mig som hade lagt en extra mintchokladbar i min väska, och sist men inte minst tack till radio 107,5 som spelade en så underbar retromix att jag var 20 år i själen igen och poppade på säkert för hög volym.

Så med rätt inställning kan till och med en tråkig kö bli ok! Däremot så måste jag nog utveckla en engångskissmojäng för bilköer, eller är det någon som vet om det finns? OBS! Den måste förstås fungera för tjejer!

Nu över till en min lördags aktivitet. Jag har inte skrivit om den ännu, för jag ville få de fina bilderna. I lördags var jag nämligen i egenskap av kund och tillika bloggerska inbjuden till xtravaganzas konvent för att berätta om min resa med xtravaganza.

Så det gjorde jag. Det var en full sal med hälsocoher och en fantastisk stämning. Så var det lilla jag… Usch, jag var lite nervös innan. Kolla! Här laddar jag med en banan…

Ser något koncentrerad ut…

Sedan var det dags. Det är ju inte så att det hör till vanligheterna att prata inför så mycket folk, och speciellt coacher som kan tänka att oj, gjorde hon programmet så? Ni vet lite känslan av när man blir stoppad i tullen. Man vet att man har gjort allt rätt, men blir endå nervös för att man gjort något fel…

Min trygghet var min söta make som var med och supporta och världens gulligaste xtravaganzatjejer från min enhet, Lina, Liselott, Pernilla och Rebecca! Som både peppade mig innan och berömde mig efter. Det var så skönt att ni alla var där!

Titta, jag till och med joggar lite snyggt in på scen!

Det var en utmaning och roligt att få berätta vilken resa jag gjort och vilken ny riktning mitt liv tagit. Det roligaste var när konferenciern Inger avslutar med att säga att hon träffat en kund som sa ”Jenny räddade mitt liv på en söndag” Hon hade varit mitt i helfarten och var redo att ge upp då det hade varit jobbigt, men så hittade hon bloggen och fastnade och satt och bara lästa och läste och bestämde sig för att fortsätta med helfarten och har idag lyckats att nå sitt mål.

Jag blev otroligt rörd, det blir jag nu när jag skriver det också. När man sitter och skriver så tänker man inte på att det man säger och tänker inspirerar, man skriver ju bara som det är och som jag känner.

Så jag vill också passa på att tacka alla er som i och med era kommentarer och glada tillrop också inspirerar mig och ger mig motivation så att jag i min tur kan ge tillbaka!

Ha en superbra kväll på er!
Jenny

Hmm, ibland får man unna sig lite lyx. I lördags kväll hade vi goda vänner över och det blev champagne och god kaviar, alltså inte kalles, utan den riktigt goda…

Tänkte inte skiva så mycket om det, utan bara illustrera med bilder…

Usch, vad jobbigt det ser ut…

Det var en rikigt bra och god kväll, inga fler ord behövs…

Så var det redan söndag… Idag hade jag kommit på den geniala idén att bjuda alla grannar på lite glögg. Det finns en fördel och en nackdel att bjuda hem folk, nackdelen är att man måste städa, och fördelen är i och för sig också att man måste städa och det blir ju sååååå fint hemma.

Så förmiddagen gick alltså  åt att förbereda och städa, och bjuda in julen. Det känns helt galet att det är så snart! När allt blev juligt hemma kändes det konstigt. När det sedan började lukta glögg, blev det lite mysigt och brasan var tänd och julmusiken spelade i högtalarna. Kanske det är så att det är jul om ca en månad?

Alla grannar var i alla fall så glada och pratiga och det var riktigt roligt att ha alla här och få en mysig fika tillsammans.

Tog ett par bilder, och det är nästan så att man kan se hur gott glöggen luktar.

Hade även tänkt att vara en duktig husmor och baka, men ibland tror jag man måste stanna upp och säga, idag blir det köpekaka! jag kommer vara lugnare och kakan, kanske blir godare så, än att man stressar fram något.

Dessutom kom Elis 5 veckor på besök och vem kan inte låta bli att bli glad i en så liten sötnos, även om han på bilden ser lite misstänksam ut!

Så det var helgens aktiviteter i ord, men mest bild.

Nu ska maken och jag ha lite kvalitetstid, eftersom barnen sover. Frågan är om det kommer innebära att vi både somnar i soffan?

Jag får återkomma om det…

Vi hörs!
Jenny

Att njuta av livet är förstås oerhört viktigt, och kanske hela vitsen med livet. För min del har ju mat och övriga produkter man kan stoppa i munnen varit viktiga för att jag ska njuta. Jag belönade mig helt enkelt med mat.

Det var en av anledningarna att jag hade så mycket övervikt. Så nu måste jag jobba på att hitta andra saker som jag njuter av. Saker i vardagen.

En av de viktigaste sakerna för att krydda livet är humor. Skratt är oerhört viktigt, och jag har nog aldrig långt till flams eller skratt, även i situationer där det inte är lämpligt…

Jag bjuder dessutom gärna på mig själv. Berättar om knäppa historier som jag råkat ut för, även om min söta make ofta tycker att jag kanske pratar lite mycket och tar god tid på mig när jag ska historieberätta.

Så för mig är skatt viktigt och skapar Mental Näring på hög nivå.

Jag hittade den här bilden från en tjejmiddag jag var på för någon månad sedan. Bara bilden är så härlig och man ser verkligen hur hysteriskt roligt vi hade:

PS Klicka på bilderna så blir de större!

Ett annat kul bus, kommer från en telefon application som heter ”Iswap faces” där man byter sitt ansikte mot någon annans. Det är mina bästa spenderade 7 kr någonsin. Jag har haft ont i magen av skratt av detta och som dessutom fick mig att genomlida 9 timmar på akuten i somras. Det den gör är att den byter ansiktet på en bild till den andres. Till exempel så bytte jag och min make bild med varandra. TADA! Här är jag som en man:

Jag kanske inte skulle vara supersnygg som man… Dessutom är det lite konstigt att se sig själv med hår på bröstet. Det känns i alla fall lite ovant. Men så galet kul!

Så när, jag letar igenom mina bilder så finns det gott om knasiga kort som får mig på bra humör och som ger en liten extra krydda till livet. Varför inte denna underbara bild med mig och ett par av mina vänner:

En annan inspiration och orsaken till ett gott skratt är ju självklart barnen. De säger och gör så mycket roligt att de är en ständig bank av skratt och glädje.

Jokern i familjen är ju självklart min underbara 5 åriga son som säger så mycket roliga och knasiga saker.

För några månader sedan var hela familjen ute på promenad och vi såg en formation av flyttfåglar flyga över oss och min son frågar ”Vad är det mamma?” Jag svarar att ”Det är fåglar som flyger till varmare länder på hösten för att vara där under vintern” Då tittar han på mig länge och säger ”Var flyger dom då? Till Värmland, eller?” Vad jag skrattade. Så gulligt, för det är klart att ett Värmland låter faktiskt varmt, även om det inte är ett annat land och inte så långt borta…

En annan dag sitter hela familjen vid frukosten och mormor och morfar är med. Min son har nyligen berättat att de jobbar med teckenspråk på dagis och har visat hur man säger god morgon. Bara det är det sötaste jag sett för han tar i från tårna när han ska göra tecknen. Då frågar mormor varför de lär sig teckenspråk på dagis, och om det kanske är någon som är döv. Sonen tittar undrande på mormor och deklarerar att han inte vet vad döv är. Så mormor säger. ”Att vara döv innebär att man inte kan höra” Då tittar han på mormor och utbrister med yviga armar. ”Det är 1000 barn på dagis och INGEN lyssnar”. Också så roligt. Kanske att jag är lite opartisk eftersom det är min son och det ingår lite som mamma att tycka sina barn är roliga och underbara!

I alla fall, humör och skratt är viktigt. Jag har faktiskt läst ganska mycket om hur detta påverkar hälsan och att om man har en positiv och glad inställning till saker kommer det också vara lättare. Verkar ganska logist eller hur!

Har ni några roliga barnhistorier, eller andra för den delen som ni kan bjuda på en fredag som denna?

Så helgens tips, se till att krydda ordentligt med humor i helgen!

Kram Jenny

Mitt första migrän anfall fick jag som 10 åring. Sedan dess har det varit många ”anfall” en del lättare än andra, och i perioder inte så ofta för att i andra perioder ta över.

Jag får klassiska anfall där jag tappar synen, kräks och får galet ont i huvudet. Inte så kul alltså.

Så migrän är ju något som jag till varje pris vill undvika. Som sagt i vissa perioder har jag haft det mycket migrän. T ex när jag väntade min dotter så fick jag kanske 3 anfall i veckan. Däremot så var de inte så starka så det gick bra.

Dessutom åt jag special medicin för anfallen, en så tung medicin så att ajg tappade känseln i hakan… Kan det verkligen vara bra?

Så under alla dessa år har jag försökt hitta mönster på vad det är som utlöser anfallen. För varje gång jag får ett anfall så kan man hitta mönster:

1. Stress
2. Eller att man slappnar av efter en stressad person.
3. Socker är en bov för mig. Mycket socker kan verkligen utlösa
4. Dålig sömn
5. Väderomslag
6. Ägglossning

Så eftersom man vet vad som utlöser det, borde det vara lätt att undvika, eller hur? Men så fungerar det ju tyvärr inte. Det är svårt att sluta stressa, och vädret och ägglossning får man ju stå ut med. Det är inte så lätt att påverka…

Dessutom har jag under årens lopp läst mycket och hittat tips som man provar. Ett av tipsen jag hörde för ett par år sedan var att fettet i nötter är bra för människor som får migrän, så det är något som jag tänkte prova.

I alla fall när jag började helfarten i januari så visste jag inte hur mitt huvud skulle reagera. Huvudvärk hade jag ju nästan alltid, även om det inte var migrän. Tabletter åt jag regelbundet, nästan dagligen för att dimman av huvudvärk skulle ge sig av.

Under helfarten försvann min huvudvärk, den vanliga. Jag tror att jag åt tabletter kanske 3 gånger under 15 veckor.  Dessutom hade jag bara 1 migrän anfall under hela persioden. Helt underbart.

Sedan började jag äta och det har gått väldigt bra. Jag har inte haft ett anfall sedan april. Jag äter ju verkligen regelbundet med 2 mellanmål och dessutom nötter, inget socker på regelbundna tider och träning.

Alltså inget anfall jag kan minnas sedan april tills för 1 vecka sedan då ajg fick ett anfall, sedan fick jag ett till bara ett par dagar senare och då blir man orolig! Varför blir det så här????

Så jag försöker titta på vad jag gjort nu, vad som förändrats i mitt beteende.

Förra veckan var inte bäst, på mellanmåls fronten har det varit dåligt med att hinna med dem, och oregelbundet, jag har inte ätit nötter, stressat otroligt mycket, inte hunnit träna och dessutom ägglossning.

Så alla tecken på varför är ju där! Så nu är det bara att ta sig i kragen och inse att det jag äter och hur jag lever påverkar mina anfall, och om jag sköter mig så kommer jag således slippa migrän.

Kan det vara så enkelt? Att jag kan påverka detta mer än jag tror!

Det är ju värt att tänkte på och det är ju en morot och motivation att sköta sig, att slippa migrän!

Har ni några bra tips som kan hjälpa?

Hej hej

Jenny