Att prata inför 300 personer…

Innan jag berättar om hur det känns att prata inför 300 personer tänkte jag beklaga mig lite, efter att ha suttit fast på motorvägen i 1 timme och 30 minuter för några lastbilar behagade glida av vägen. Det är verkligen inte roligt att sitta i kö så länge, när man hellre är hemma och gosar med sin familj! Dessutom är det jobbigt när man mitt i detta kommer på att, jajamen, nog är jag lite kissnödig! Så när man försöker låta bli att tänka på det blir det förstås värre.

Men trots denna påfrestning så klarade jag mig, och det skulle vilja tacka några för. Den första jag vill tacka är min bil, som höll och var skön att sitta i även när det är stilla, min telefon som har internet och hade täckning bakom en buske på motorvägen, till min mintchoklad bar, till mig som hade lagt en extra mintchokladbar i min väska, och sist men inte minst tack till radio 107,5 som spelade en så underbar retromix att jag var 20 år i själen igen och poppade på säkert för hög volym.

Så med rätt inställning kan till och med en tråkig kö bli ok! Däremot så måste jag nog utveckla en engångskissmojäng för bilköer, eller är det någon som vet om det finns? OBS! Den måste förstås fungera för tjejer!

Nu över till en min lördags aktivitet. Jag har inte skrivit om den ännu, för jag ville få de fina bilderna. I lördags var jag nämligen i egenskap av kund och tillika bloggerska inbjuden till xtravaganzas konvent för att berätta om min resa med xtravaganza.

Så det gjorde jag. Det var en full sal med hälsocoher och en fantastisk stämning. Så var det lilla jag… Usch, jag var lite nervös innan. Kolla! Här laddar jag med en banan…

Ser något koncentrerad ut…

Sedan var det dags. Det är ju inte så att det hör till vanligheterna att prata inför så mycket folk, och speciellt coacher som kan tänka att oj, gjorde hon programmet så? Ni vet lite känslan av när man blir stoppad i tullen. Man vet att man har gjort allt rätt, men blir endå nervös för att man gjort något fel…

Min trygghet var min söta make som var med och supporta och världens gulligaste xtravaganzatjejer från min enhet, Lina, Liselott, Pernilla och Rebecca! Som både peppade mig innan och berömde mig efter. Det var så skönt att ni alla var där!

Titta, jag till och med joggar lite snyggt in på scen!

Det var en utmaning och roligt att få berätta vilken resa jag gjort och vilken ny riktning mitt liv tagit. Det roligaste var när konferenciern Inger avslutar med att säga att hon träffat en kund som sa ”Jenny räddade mitt liv på en söndag” Hon hade varit mitt i helfarten och var redo att ge upp då det hade varit jobbigt, men så hittade hon bloggen och fastnade och satt och bara lästa och läste och bestämde sig för att fortsätta med helfarten och har idag lyckats att nå sitt mål.

Jag blev otroligt rörd, det blir jag nu när jag skriver det också. När man sitter och skriver så tänker man inte på att det man säger och tänker inspirerar, man skriver ju bara som det är och som jag känner.

Så jag vill också passa på att tacka alla er som i och med era kommentarer och glada tillrop också inspirerar mig och ger mig motivation så att jag i min tur kan ge tillbaka!

Ha en superbra kväll på er!
Jenny