Varför mår jag så här? Varför kan det inte få gå ett helt år utan att jag trillar dit?
Vad har jag gjort för att förtjäna o må så här? Kan inte förstå det...
Hur kul e det på en skala och vakna varje dag och känna att man hoppas att denna dagen går fort så nästa kan bli bättre? Hur kul e det och känna sig orkeslös, konstant gråtfärdig och vara utan tålamod? Varför kan jag inte få lov att vara lika stark som alla andra och undvika att trilla ner i den här jävla gropen varje år...
Jag vet att jag inte e den enda som känner så här, men skillnaden på mig och många av er andra är ju ändå att jag klarar inte av att se det positiva i saker, jag kan inte se ljuset för allt mörker... Inte ens med medicinering året runt har det hjälpt...
Hoppas att jag orkar kravla mig ur den här jävla gropen så fort som möjligt, för annars blir det snart bara värre...