ADHD i vardagen

I kväll är blogggen öppen för alla som vill hedra och sörja att Himlen har lämnat oss som poet, bloggare, provokatör och vän.

När jag först läste en kommenter skriven inne hos mig av en som utgav sig för att vara Himlen så trodde jag att det brann i kupan på detta alias.

Följde efter och hamnade mitt inne hos en sann poet, en som kunde trolla med ord av dess like. Skriva igenkännande, peta in politiska åsikter utan att hälften av hans läsare förstod innebörden. Ironin blandades med sarkasm medan fler och fler förbannade sig över honom, få såg bakom fasaden och förstod vem han verkligen är.

Smärtan,sorgen, vanmakten och glädjen över det lilla hamnade på pränt blandat med frustrationen över sin egen prestationsångest över att toppa sina inlägg gång efter annan.

Så kära vänner och ovänner till Himlen, ni är välkomna att lämna en kommentar här inne hos mig.

SKÅL HIMLEN OCH LYCKA TILL MED DIN ROMAN!!!

KYSS!!!

Hämtade dottern från kyrkis i onsdags, vi gick hem medan vi pratade. Märkte att dottern var på krigsstigen, hela hennes energi osade trots.

- I morgon vill jag gå hem från skolan själv.

- Jag kan möta upp dig efter halva vägen.

- Nääää...jag VILL GÅ HEM SJÄLV!!

- Men gumman....du är för liten för det.

- Men R får ju gå hem själv.

- Han går i 3an och fyller snart 9år

- Meeeen....ååååhhhh (här stampar dottern i backen allt hon kan medan jag samlar tålamod)

-Jag är faktiskt 6år och en stor tjej.

-Jag vet att du är en stor tjej, men du är för liten att gå hem från skolan, när du börjar 1an kan du gå till och från skolan själv. Sen tror jag inte dina fröknar släpper iväg dig ensam.

-JOHO! De säger att alla barn får gå hem ensamma om de vill.

- Jag står och väntar på dig efter halva vägen när du kommer gåendes.

- JAAAG VIIILL GÅÅÅ HEEEM SJÄÄÄLV!

*suck*

Just nu har jag inget speciellt att skriva, förutom att det regnar för 4e dagen i rad. Vilket innebär att det är grått och trist överallt.

I morse när jag väckte barnen så såg dotten inte alls pigg ut, trodde det berodde på morgontrötthet. Visade sig att hon fått feber, 38.0 och huvudvärk, sonen var ju hemma med de åkommorna halva tis, hela ons och tors. Men idag är han pigg och feberfri så han fick gå till skolan.

Mr.Big sover då han jobbade till 01.00 i natt, men vi försöker vara så tysta som vi bara kan, dottern äter frukost vid vardagsrumsbordet och ser barnkanalen. Själv hasar jag omkring i min vita morgonrock, ska sätta mig i soffan med en kopp te och läsa biografin om Mötley Crüe.

Hoppas ni får en underbar fredag!

Som ni redan vet har jag varit utan dator idag, väldigt irriterande om ni frågar mig. Så här på em ringde jag Bredbandsbolaget för att kolla vad som var fel, första killen jag pratade med försökte förklara för mig hur jag skulle gå tillväga för att se vad problemet var. Kopplades bort efter 12 minuter.

Bara att ringa upp igen och den här gången hamnade jag hos jordens trevligaste kille, hans tålamod kan liknas vid en ängels, han guidade mig genom datorn och alla sladdar, rauter och knappar.

Efter 16 dyra mobilminuter så var vi färdiga, trodde jag ja. Han kom fram till att det var min Rauter som var trasig, bara att köpa en ny för dyra,dyra 499kr. Shit....jul och allt vad det innebär, såg bara hur ruinerad jag skulle bli. Han kom med ett förslag, att jag band upp mig i 12 månader hos dem mot att jag fick låna en Rauter. Kanon bra idé, me like a lot.

Men du har ju fått låna en av oss, den skickades till dig i juni. Den var tänkt till sonens dator, men det saknas en beståndsdel som inte har blivit införskaffad. Så jag snodde sonens rauter.

Hygglig som killen var ringde han upp mig så det inte skulle bli så dyrt, medan han än en gång med en ängels tålamod guidar mig genom Rautern och massa koder som behövdes för att installera Rautern, så dör mobilen!! Fuck,fuck,fuck!!!

Bara att stänga av mobilen, ta ut batteriet och starta den igen, tror ni inte att han ringde upp mig? Jajemensan.....så otroligt vänligt av honom. Bara att börja om igen...och nu funkar datorn!

JIPPIE!!!

Yrvaedret vill att jag ska meddela er om att hon är utan dator just nu,  hon återkommer så fort den fungerar igen! //Hanna hmm

Var med om en rätt komisk situation här för två år sen när jag var ute på krogen med min vän. Vi partade på som de sanna partyanimals vi är. Min vän blev fullare och fullare, tillslut gick hon hem med sin blivande make. Talade om för henne att jag skulle stanna kvar ett tag till, vi kramades och sa hejdå.

Går fram till baren för att beställa ytterligare en öl när en för mig okänd kille tilltalar mig.

- Hej Yris.

- ????

-Känner du inte igen mig?

- Eeehh...nä...borde jag det?!

- Jag är Anders Svensson (minns inte hans namn) och jag gick i samma klass som din syster xxx.

-Jaha...hej. Sträcker fram handen medan jag försöker placera honom, misslyckades totalt.

Vi börjar prata skolan, vem som var vem, vem bodde med vem osv. Vi garvar lite åt lärarna, vem var bra och vem sög.

Efter ett tag så märker jag hur han börjar skruva på sig, sen kommer det.

-Yris....jag är gift!

Ursäkta! Vem fan bryr sig?? Inte då jag iaf, han var för mig en grå liten jävla grå råtta som jag aldrig lade märke till i skolan, så varför skulle jag göra det nu?

Jag håller mig för skratt....lutar mig fram mot honom och viskar i hans öra.

- För det första....du är gift, inte död. Det betyder inte att man inte kan prata med andra, man är inte otrogen för det.

-För det andra....jag är tillsammans med S.N som jag älskar över allt annat.

Här gör jag en liten konstpaus innan jag verkligen lutar mig fram och viskar.

- Du är INTE ens min typ.

Behöver jag säga att han blev rätt tyst?!

Vad är det med er män? Måste man stöta på er och vilja ha sex bara för att man är trevlig??

Jag berättade det hela för min vän dagen efter, hon skrattade så hon knappt kunde hämta andan. Sen sa hon.

- Sa du verkligen så?

-Jaa..

-Du är bäst, är det Ok att jag använder den kommentaren?

-Be my guest.

Jag har lovat mig själv att fira med champange när jag når 100.000 unika besökare. Så...det fattas bara 3535 besökare för att jag ska nå upp till den magiska siffran.

Bästa att inhandla skumpan redan nu?! Lägga den på kylning så jag bara kan korka upp flaskan när jag passerat den magiska gränsen. Dumt att stå med skägget i brevlådan och inse att det gick fortare än jag trodde.

Som de flesta säkert redan vet så kommer jag inte att vaccinera mig mot svininfluensan, jag litar stenhårt på att min kropp tar hand om det hela om jag drabbas.

De jag har pratat med om det hela försöker få mig att förstå att det handlar om medmänsklighet gente de i min närhet, det förstår jag. Men jag vägrar spruta in massa skit i min kropp, vänta i 3 veckor på att det ska verka och sen drabbas av antingen svininfluensan eller dess bieffekter. Dör jag så dör jag, då var det inte meningen att jag skulle leva längre.

Jag vill att min kropp ska ta hand om flunsan själv, inte massa kemikalier som är framtagna i något laboratorium någonstans ute i vida världen av massa nissar i vita rockar.

Igår firade vi Mr.Big's yngsta dotter fyllde 5 år ute i Tavelsjö, sonen har lite feber men den motades bort med Alvedon, när barnens mormor hörde att han hade feber blev hon nästan rabiat och arg på mig för att han KUNDE HA SVININFLUENSAN!

Hann knappt säga det förrens hon spärrade upp ögonen med panik i blicken, öppnar munnen och säger.

- Det är säkert SVININFLUENSAN!!!!

- Nä, det är det inte svarar jag med lugn röst och spänner min blick i henne.

- Ja men ...fortsätter hon....ALLA har ju svininfluensan.

- Men inte mitt barn, bara lite feber.

-Hur vet du det? nästan skriker hon ut i falsett.

-Jag bara vet det, det är sådan hysteri kring svininfluensan.

Hon försökte fortsätta mala på, men jag vände henne helt sonika ryggen och gick in i vardagrsummet där Mr. Big fotade sin dotter.

Shit, ska man inte kunna ha en vanlig förkylning med lite feber för att betraktas som pestsmittad av folk och fä?

Tagga ner och förstå....ALLA har INTE SVININFLUENSAN!!

Kvällen var helt Ok, neutral trevlig ton alla emellan. När vi kom så var Mr.Big's mamma och syster redan där och jag som trodde att jag äntligen skulle få träffa hans bror. Men där sket jag i det blå skåpet....han stannade hemma med deras mammas karl. På vägen ut hade jag väldigt ont i magen, sa inget till Mr.Big förrens han frågade hur det var.

-Jag har så grymt ont i magen.....jag behöver fisa.

-Jaha...

Hör hur lättad han låter innan han fortsätter.

-Och jag som trodde du var nervös över att åka ut till min fd.

- Nej, inte alls. Det kommer att gå jätte bra.

- Men jag vägrar att prutta inför dig, så jag får väl ha ont i magen.

Tala om pryd flickvän, allt annat har jag inga som helst probs med, men att släppa väder inför honom, där går gränsen.

Fick träffa Mr.Big's fd flickvän, hennes flickvän, hennes föräldrar, ena syster med sambo, Mr.Big's mor samt hans syster. Min son har feber, men den motades bort med en Alvedon innan vi åkte (den var på 38.3 så han låg ju inte däckad) Blyg och med feber hängde han mig i hasorna, Mr.Big's fd svärmor undrade om han var trött, sa som det var....han har lite feber.

Hann knappt säga det förrens hon spärrade upp ögonen med panik i blicken, öppnar munnen och säger.

- Det är säkert SVININFLUENSAN!!!!

- Nä, det är det inte svarar jag med lugn röst och spänner min blick i henne.

- Ja men ...fortsätter hon....ALLA har ju svininfluensan.

- Men inte mitt barn, bara lite feber.

-Hur vet du det? nästan skriker hon ut i falsett.

-Jag bara vet det, det är sådan hysteri kring svininfluensan.

Hon försökte fortsätta mala på, men jag vände henne helt sonika ryggen och gick in i vardagrsummet där Mr. Big fotade sin dotter.

Middagen gick smidigt, potatis och morotssoppa som smakade ljuvligt, till det baguett och vatten. Barnen åt för glatta livet för att sen följa Mr.Big's äldsta dotter ut i stallet. Tindrande ögon hos mina barn när de kommer in, artig och väluppfostrad som jag är började jag duka undan. Hamnade med Mr.Big's fd svägerska i köket,söt och trevlig tjej.

Vi pratade lite och skrattade åt att vi har så dåligt för namn och ansikten då Mr.Big's fd kommer in, ställer sig brevid oss och säger.

-Känner ni varandra?

Vi vänder oss om samtidigt som vi säger.

-Nä..vi bara skrattade åt hur svårt vi har med namn och ansikten, det var en isbrytare...mr.Big's fd började berätta om hennes "brist" att inte heller kunna placera rätt namn vid rätt ansikte.

Inte en enda gång fick jag frågan vad jag jobbar med eller var jag bor, ändrade larmet på mobilen så jag kunde ta tabletterna ifred hemma utan att det skulle ljuda hos dem.

Precis när vi är på väg att åka så kommer Mr.Big's äldsta dotter fram till honom och säger.

-Pappa, kan inte du och Yris fira jul här?

Mr.Big tvekar så jag vänder mig mot henne och säger.

-Vad du är gullig som bjuder in mig till er, men jag kommer att fira jul med mina föräldrar och syster på kvällen. Vi får se om vi kommer hit på dagen.

När vi skulle åka gick jag fram till Mr.Big's fd, tog henne i hand och tackade för att vi fick komma.

So dear folks, det gick smidigt och hur bra som helst.

När jag får frågan av Mr.Big's fd flickvän vad jag arbetar med, kommer jag att säga att jag är uska (ingen lögn här inte!) Frågor hon då var jag jobbar kommer jag säga att jag tyvärr är sjukskriven pga smärta. Hoppas vid Gud att ingen av mina barn högt och ljudligt säger att jag tar medicin mot mitt svängande humör.

Jag har kikat på era fina kommentarer och bestämt mig för att INGEN har med min sjukdom att göra om jag inte väljer att berätta det. Jag skäms inte för att jag är Bipolär, men jag väljer själv vilka som ska få ta del av den informationen och när. Vem vet, tids nog kanske jag berättar för henne, men inte just nu.

Mr.Big sitter brevid mig och slår in de sista presenterna till sin dotter, sonen i soffan och dottern i sitt rum. Det visar sig att även hans mor med man och hans 2 syskon dyker upp på middagen i kväll, känns skönt. Jag har träffat hans mor, hennes man och syster, men inte hans bror.

Då slipper jag vara i "centrum" för allas nyfikna blickar och frågor och kan koncenterar mig på annat. Kommer nog bli bra det här.