ADHD i vardagen

Mr.Big var bakis och jävlig hela dagen igår, för mycket sprit och för lite sömn kan vi sammanfatta natten.

För bakis för att kunna äta lunch med mig och barnen, behövde bara något kolsyrat att dricka. Sagt och gjort, han ställer sig vid min Soda Stream och ska göra bubbelsaft, frågade mig hur många tryck det behövdes.

Han hinner bara pumpa en gång så börjar det väsa och pysa ur flaskan. På en bråkdel av en sekund så sputar det vatten över munstycket, ut över flaskan och helt plötsligt så sprutar det över hela köket, frågade Mr.Big om han hade gjort missen att hälla saft före kolsyran? Oj då, fick man inte göra så?

 Vi hade saft längst upp på skåpluckorna, på spisen, golvet, städskåpet, kylskåpet. Äpplena fick några stänkar av saft, men tårtbotten klarade sig som tur var.

Vi fick börja torka undan så fick Mr.Big svabba när vi fått bort det värsta. Kan ju säga att den här lilla incidenten berättade min son glatt för alla som kom förbi och grattade Mr.Big. Det skrattades en del, för det sprutade överallt.

Strålande solsken och takdropp, det finns hopp att våren är på väg.

Idag blir det en fullspäckad dag, barnen kommer strax. Lunch....sen tårtbak på schemat då Mr.Big fyller år.

Försöker få upp honom så jag kan vädra i sovrummet, stinker sprit sen hans hårda festande igår, kan tala om för er att han är rätt ynklig nu. Tycker jag synd om honom? Inte ett dugg,var ingen som tvingade i honom alkoholmängden eller höll kvar honom till efter 03.00 snåret då han ringde mig på väg hem.

Kan man festa kan man ha släkt och vänner på fika.

Min pappa är från Finland, den svensktalande delen av Finland. Närmare bestämt från Österbotten. Jag är mao halvfinne, var finsk medborgare i några futtiga år där på 70-talet.

När jag var tonåring höll jag på att dö av skam för att pappa var finne, vänner och bekanta ansåg att han hade dialekt, jag som vet att han kom hit som 19 åring (fyller 65år i höst) tyckte de var ena jävla idioter som sa så.

Jag skämdes för mitt ursprung och ville helst av allt bara glömma det hela, min pappa har inget vanligt finskt efternamn, farmor var finne....farfar svensk. Men han bytte efternamn då så många i byn hade samma efternamn.

När jag närmade mig de 20 hade jag seriösa tankar på att ta farmors finska flicknamn så jag slapp förknippas med min familj, jag var ung och rebellisk. Pappa sa att det var helt ok, då sket jag i det hela. Hade förväntat mig ett ramaskri av dess like och inget godtyckande.

Nu är jag 36år, två barnsmor och förbannat stolt över mitt efternamn, farfar myntade visst meningen.

Glöm Aldrig att du är en xxxxxxx (efternamn)

Det körde den yngre generationen med stenhårt då vi hade släktträff för 5 år sen. Och nä...jag kommer Aldrig glömma att jag är en xxxxx

Jag är en jävligt stolt halvfinne!!

En sak som jag har tänkt på är hur mammor (även pappor)kan stå och bolma cigarettrök på sina stackars oskyldiga barn som ligger i barnvagnen.

Jag förstår inte hur man tänker då  man blåser ut skiten på sitt barn, rök om du vill....förstör ditt liv om du vill, men fan....rök en bit ifrån ditt barn.

Jag vet många föräldrar som går en bit ifrån sitt/sina barn när de ska röka av respekt och det gillar jag,men idioterna som står kvar vid barnen och tänder sin jävla giftpinne borde fan få ett ja...ni vill inte veta vad jag anser som de svinen.

Ja jag anser dem som svin och kommer alltid tycka det om föräldrar som röker vid sina barn. Föräldrar har rökt så länge cigaretter har funnits, på 70-talet bla visste man inte bättre, men idag. Då är vi så pass upplysta att de som röker borde ta mera ansvar.

Ni får tycka att jag är en idiot, det skiter jag fullkomligt i, jag anser att röka vid sina barn är barnmisshandel!

Det snackas en del både i bloggen och i media om konsten att ge sin sambo frihet, inte kväva och vara för dominant.

Jag är dominant, drivande och bossig. Jag vet det, men jag har inga problem att låta Mr.Big hitta på saker utan mig. I kväll är han på mc fest uppe på klubben, han bjöd med mig...men ärligt. Jag orkade fasen inte, jag var inte ett dugg intresserad eller sugen.

Alla jag pratat med som är medlemmar är hur underbara som helst, men jag vet att festar vi med dem blir det mycket alkohol och sent i säng, mina barn kommer i morgon vid 11.30 och då vill jag vara pigg och fräsch för att orka med dem. Jag är inte den som sitter ovanför toastolen och kräks hela dagen, inte heller får jag huvudvärk. Blir bara trött och förbaskat seg.

Sen så fyller Mr.Big år i morgon med allt vad det innebär, fika och massa folk som kommer att vara här mellan 14-17 tiden, jag vill orka med dem då jag vet hur hjärntrött jag blir. Och inte gör spriten saken bättre.

Hur många av er där ute ger er sambo friheten att göra saker på egen hand utan att drabbas av värsta svartsjuke attacken? Hur många av er rycker på axlarna och tycker det är den naturligaste saken i världen att låta sin sambo hitta på saker utan att du ska hänga på som en igel? Hur många av er där ute litar på er sambo och kan lägga sig utan att messa/ringa 17 gånger för att checka läget? Hur många av er därute klarar av att er sambo har vänner i sin bekantskapskrets av motsatt kön utan att få spel och skälla ut sin sambo?

Jag kan ärligt lägga handen på hjärtat och säga att jag litar på Mr.Big, han får åka på fester utan mig, han får ha hur många tjejkompisar han vill utan att jag freakar ut. Han får komma hem när han vill, jag är inte hans morsa. Han är vuxen nog att ta sina beslut och ta konsekvenserna av dem.

Det är konsten att ge sin sambo frihet i ett förhållande.

Jag har världens bästa föräldrar, i kväll är Mr.Big på fest på mc-klubben. Orkade inte följa med, utan tog en promenad ner till mina föräldrar.

Där satt vi alla tre, pratade och såg lite tv. Drack två cider och bara mös. Så underbart att få rå om mina föräldrar helt ensam. Bara jag som får den fulla uppmärksamheten för några få timmar.

Med mina föräldrar kan jag vara mig själv, de älskar mig vilket som. Jag kan prata med dem om allt och de lyssnar. Visst, vi har haft och kommer ha våra meningsskiljaktigheter....men är det inte så det ska vara? De stöttar mig i min sjukdom och frågar hur det går, jag ringer dem då jag varit hos min kontakperson om det är något av vikt jag vill berätta, de lyssnar och tar mig på allvar!

Jag och mamma bestämde oss för att på tisdag, då sover jag och mina barn över, pappa är borta hela veckan och mamma är ensam. Det är nära till deras skola, så det blir inga problem. Mr.Big får klara sig själv.

Tänk, jag ser verkligen framemot att få sova över, känner en sådan förväntan som man gjorde inför jul då man var barn.

Det ska bli så mysigt, bara vi fyra. Dottern sover inne hos mamma, jag och sonen sover i gästrummet.

Vet ni vad det bästa är? Att det tar cirka 8 minuter att gå ner till mina föräldrar, är så glad att de bor inne i stan så jag får chans att träffa dem oftare. Visst....jag saknar mitt barndomshem grymt mycket, men det låg ute på landet närmare 2 mil här ifrån, då jag är utan både körkort och bil var det ett helt företag att ta sig dit ut. Nu är de så nära att jag kan ta en kort promenad om jag vill träffa dem, jag har deras extra nyckel och de har min. Det känns tryggt att veta om det skulle vara något.

Jag har världens bästa föräldrar!

Gumman, den här är till dig....minns du i somras? Det intensiva dygnet vi hade?!!

Älskar dig!! <3

This song is so amasing....

Jag är ingen större fan av Lars Berghagen, men den här låten får mig att tänka på mitt vildväder till dotter och min underbara älskade far.

Bilden på min dotter är tagen med en mobilkamera för ca 4år sen och låten, ja...det är Lasse.

Ingen är perfekt.

Alla är perfekta!