Ghost:/Har pustat ut efter skogspromenaden

Efter den omskakande och tröttande skogspromenaden i verkligheten (se inlägg lite längre ner) för fem eller sex dagar sedan blev jag tvungen att pusta ut för att behålla livhanken. Och bättre sätt att återhämta sig på än att besöka Äldsten och hans sambo och låta sig ompysslas, födas och gödas fanns förstås inte. Sagt och gjort - jag reste dit på en våldgästning.

Som en extra bonus fick jag rikliga tillfällen att umgås och gosa med barnbarnet, Lilla Miraklet. Som nu börjat le med sin söta tandlösa mun. Hon är det raraste jag vet (jaja, det säger alla far- och morförädrar; men lägg märke till att jag inte påstår att hon är gulligast i världen, "bara" den raraste JAG vet.) Dessutom är hon osedvanligt tystlåten om nätterna. Inte en enda gång på fyra nätter blev jag väckt av barnskrik. Däremot bladdrar, bluddrar och pladdrar hon en hel del när hon är vaken. Visserligen fullständigt oartikulerat, men ändå.

Om en vecka fyller hon tre månader. Och så här ser hon ut den dag som i dag är.