Ghost:/Kungen och privatlivet

Monarkivännerna fortsätter att med åsnors evishet hävda att kungen har rätt till ett privatliv. De har rätt, men bara i ytterst begränsad mening. Senast i går hörde jag på radion Henrik Järrel, rojalist ut i fingerspetsarna och tidigare moderat riksdagsman, argumentera för kungens rätt till privatliv.

Vad kungen och drottningen har för sig i sängkammaren är en majestätisk privatsak. Om kungen skulle råka ta ett felsteg och vara otrogen mot drottningen är också det en privatsak. Liknande privata saker är just privatsaker som icke bör avhandlas i media. Såna privatsaker bör med fördel behandlas av kungen och drottningen vid köksbordet, eller var de nu håller till när de talar ut med varandra och reder ut fnurror på tråden.

Men när det gäller frågor som berör kungens roll som statschef existerar inget privatliv. Om kungen exempelvis har bästa vänner som umgås i kriminella kretsar är det inte en privatsak. Då blir umgänget ett statsärende. Ty det är med nära personliga länkar mellan kungen och den kriminella världen som med Cesars hustru: Hon får inte ens misstänkas. Om kungen har polare som ena natten umgås med honom och nästa natt med gangstrar, då blir kungen själv suspekt och förtroendet för honom ifrågasatt. Och en suspekt person bör inte vara statschef för en nation.

Tänk dig själv att din bästa vän också är kompis med en av stadens knarklangare. Hur länge tror du det dröjer innan ryktet sprids att även du sysslar med knark? Sant eller inte. Det är ett rykte som fläckar ner dig men du får leva med det som person och medborgare. Problemet med gangsterryktena runt kungen är att de inte bara fläckar ner honom som person utan också hans ämbete som statschef. Och då blir det genast allvarligare.

Nej, en statschef är statschef i princip 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, 365 dagar om året. Med undantag för det allra mest privat intima.

Henrik Järrel hävdade också att kungens vänkrets var ett tecken på hans folklighet, hans strävan efter att vara som folk är mest.

Jaså. Hur folkligt är det att umgås med ett gäng före detta unga playboys från överklassen, numera ett åldrande gäng playboys från överklassen? På en skala från ett till tio.

Kruxet med en suspekt kung som statschef är att han inte kan avsättas. Han har blivit statschef genom arv. En demokratiskt vald statschef skulle kunna röstas bort i nästa presidentval. Om han/hon inte hade vett att avgå dessförinnan.

PS. Min nya adress:

http://ghostopinion.wordpress.com