Jag måste få vilja ha jag med

Så hade vi tillslut möte med banken angående ett bolån. Det kan ju vara skönt att veta vad man har att röra sig med. Jag var jättenervös och kände mig som en fattiglapp. Jag såg framför mig hur alla på banken skulle stå runt oss hånskrattande och fingerpekande.

Nu överdrev jag en aning, men ni fattar.

Naturligtvis fick vi lånelöftet vi önskade. Vi valde att lägga oss på 2,6 miljoner. Vi hade säkert fått mer om vi önskat men det vore kul om vi kunde spara lite också.

Men nog är det lustigt. De allra flesta jag känner har rätt aningslöst köpt hus och skaffat barn och hund och gråtit över sprucket kakel. De har dessutom varit friska. Nu för första gången i mitt liv önskar jag att vi var rika så vi kunde köpa det hus vi ville ha. Det är nu man får sina förmaningar "pengar är inte det viktigaste Zmilla"

Förstå mig rätt nu. Jag är flexibel. Men det är många inblandade i det här som inte är lika flexibla. Jag vet i allra högsta grad att hälsa är det viktigaste. Ingenting annat spelar egentligen någon roll. Men även utan hus och pengar blir vi sjuka och ledsna och drabbade av skit.

Jag har haft min beskärda del av tråkigheter. Jag har haft otur. Men jag har också haft tur. Tur att sjukvårdspersonalen jag mötte var så duktiga som de var. Jag kunde lika gärna varit död.

Det är väl det jag har svårast att acceptera, att jag var så nära att dö.

Men nu borde det vara min tur. Min tur att FÅ vilja ha hus, bröllop och volvo. För det vill jag. Inget 100 000 kronors bröllop, ingen 6 mille villa.

Men en tillräckligt stor kåk.

...det är min tur nu, vinden har vänt"