Stoppa världen jag vill hoppa av en stund

Det börjar kännas som att jag skulle behöva ett break. En paus från hela mitt tillstånd. Jag känner mig helt slut faktiskt.

Naturligtvis är min orkeslöshet befogad pga vad jag varit med om, jag var sjukare än jag egentligen vill tänka på. Det känns som om jag skulle behöva komma bort från allt, resa runt och bara njuta av natur och riktigt komma in i den där mindfullnessheten som min kurator så ofta talat om.

På fredag ska jag förresten till henne. Det är första gången sedan min lunginflammation. Jag tror det kan vara bra att få komma och prata lite igen.

Fast jag pratar om det ofta. Så fort man springer på någon på stan så pratar jag. Det var ju likadant med förra turen. Varje gång jag berättar vad som hänt blir folk helt skärrade. Precis som förra gången. När jag frågar hur de mår blir det lite skamsna, ehh nää jag har nog inget att tillägga, tänkte gnälla lite över att det tar sån tid att få hem kaklet vi beställde..men...äsch. Vi har det bra...

Men som sagt jag skulle behöva komma bort ett slag. Bort från alla måsten.

Jag ska erkänna att vissa saker vilja ha planerade. Jag tycker det är jättejobbigt då älsklingen säger "Hela helgen är uppbokad" (jo så är det ungefär varenda helg) Alltid är det något.

I helgen ska de städas på någon fotbollsturnering. Minsta spelar ju fotboll. Jag vet inte alls vad som kan tänkas behöva göras så att hela helgen går åt, men jag känner faktiskt inte för att stå och titta på knattefotboll en hel helg, inte städa heller för den delen. Några timmar antingen lördag eller söndag, men absolut inte hela helgen.

Problemet är att jag aldrig får information. Så det blir lite så att jag får anpassa mig. Bara jag. Jag fattar att jag får göra det mer, pga barnen. Älsklingen rycker lite på axlarna och tycker att det löser sig då. Jag vet inte, kanske blir jag bara trött på allt nu, och sen när helgen är här så löser det sig faktiskt.

Men jag skulle tycka det var rätt kul om vi bjöd in några av de där kompisarna på middag som vi snackat om så länge. Men det är som det är.